- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
272

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Då var jag kommunist, nu är jag opolitisk och har
drivit i land här.

– Du vet Birgit, sade jag, han började tala om
kärleken och troheten och så sade han att det gällde de
dubbla troheterna.

Han hade varit med i en grupp i Århus. Till en
början var den mest spontan, man lyssnade på radio,
tillverkade och spred flygblad mot värnemakten och
värnemagarna, de som levde gott på att tjäna tyskarna.
Men efter en tid fick man kontakt med andra grupper
och spred illegala tidningar. Sedan under 1943 hade
man börjat med mer aktiva insatser. Man sprängde till
en början några tyska vagnar inne på godsbangården i
Århus. Därefter blev arbetet organiserat och han var
med om att planlägga och genomföra sprängningarna
på linjen Århus-Ålborg. Men han målade hela tiden.

– Det var en produktiv period. Livet hade gått upp i
färg. Det vi gjorde var gott. Det fanns en glädje både i
livet och måleriet. Kär var han också. Hon hette
Margrete och stod modell. Han var inte den ende som var
kär i henne. Hon var frikostig med sig själv. Men hon
menade att han var den allvarliga kärleken. Så sade
hon åtminstone. Hon var mycket vacker. Han tog fram
ett foto och visade mig. Margrete satt knäböjande med
huvudet lätt framåtlutat. Ett oskuldsfullt ansikte på en
nästan utmanande vacker kropp. Bredhöftad och med
fasta bröst. Vacker skulle jag inte sagt; söt mer än
vacker. Men en fin kropp. Sådär renoirsk om du förstår vad
jag menar.

– Jag tog det kortet mest som minnesanteckning en
av de första gångerna hon stod modell för oss. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free