Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stanna länge någonstans. Passade inte galoscherna var
det bara att dra vidare med ungarna sina, menade
hon. Jag var statarbarnet, vet du, med en mamma som
kuskade runt med oss på gårdarna i Mellansverige.
Hennes var lösenordet: Här blir vi inte gamla, passar
det inte så packar vi! Det gav frihet det med. Men
musik var ju inte för sådana som vi. När hallåmannen
annonserade en Schuberts pianosonat i B-dur då
stängdes radion av. Men på sjukhuset där vi var och en av oss
hade egna hörlurar kunde jag lyssna hur mycket jag
ville.
Birgit hade sträckt ut sig på sängen med händerna
knäppta bakom nacken. Hon låg och såg upp i taket
när hon berättade. Hon var som Puck nu. Det var
något med överläppen. Det bultade i bröstet på mig när
jag kände henne finnas där bredvid mig. Och i hennes
röst fanns ett svagt sjungande biljud. Jag gick fram,
lutade mig över henne och strök med fingertopparna
över hennes ögonbryn. Satt sedan på sängkanten när
hon talade.
– Jag låg inne i flera varv. Gick i gasbehandling tre
år. Levde dessa tonår i dödens väntrum, kan man säga.
Men hela denna tid betydde mycket för mig på alla
sätt. Det var inte bara arbetarungar som blev sjuka,
även om vi var i flertal. Många dog visserligen och
andra kom det att gå illa för. Men ända sedan sekelskiftet
har lungsoten också gett oss möjligheten att läsa. Det
är inte tillfälligt att nästan alla arbetarförfattare och
konstnärer från arbetarklassen kommer från
sanatorier och lungkliniker. Hur hade vi annars haft
möjlighet och tid att tillägna oss konsten och litteraturen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
