Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arne Garborg (1851–) - Ole Bull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
573
Lagde til havs ei regntung nott,
draugar spottad og song;
han strauk upp med ein huldreslaatt.
saag all verdi i graat og laatt
for sin fot med ein einaste gong.
’)
For gjenom heimen paa hauststraum
stod med eit smil paa tilje:
salt.)
Norig, hans land, skulde eiga alt,
so var hans varme vilje.
Lange, eventyr-store aar
bar han so lett, den guten;
sylvglans tok væl hans rike håar,
men augo var som ein solmild våar,
straalande sælt til slutten.
Ned han seig i ung Norigs famn,
kviler der blidt i ro;
segni hev teket hans store namn,
evigt liver han no.
Stort han vaagad, og stort han vann,
det er eit sannsagt ord;
aldrig saag me djervare mann
leggja ut for aa vinna land,
difor nemnest han stor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
