Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett stockholmshus - Modehandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.jjL
123
ETT STOCKHOLMSHUS.
vudbonad, bucklar till den mellan sina nervösa hän-
der och kastar den ifrån sig.
»Fröken lofvade mig att jag skulle vara ensam
om den här modellen,, och så mötte jag alldeles
nyss fru Lovisa Pettersson med precis samma mo-
dell! Det är en skandal, en chikan, ett förräderi!»
En af de unga damerna tar lugnt upp den till-
bucklade hatten och säger med ett älskvärdt småleende:
»Som modellen nu är, fru grefvinna, försäkrar
jag att grefvinnan är alldeles ensam om den.»
Slagen af dessa ord sätter den gamla damen
åter hatten på sitt hufvud, tittar sig i speglarna,
sakta svängande rundt, och vaggar med en viss tram-
pen tillfredsställelse ut på gatan.
Det ringer i telefonen.
»Tackar så mycket, fru öfverstinnan, tackar
allra mjukast! Vi skola genast skicka upp spring-
flickan med några stycken af våra finaste hattar
på prof!»
Den lilla spinkiga springflickan kallas in, och ett
dussin väldiga hattaskar plockas fulla med konstens
mästerverk. Läsaren, som har tråkigt och behöfver
liten smula förströelse, smyger oförmärkt in sin he-
derliga sommarhatt i en af askarna. Och den lilla
spinkiga springflickan försvinner, d. v. s. det har
hon då egentligen redan för länge sedan gjort bland
alla de stora hattaskarna.
I
1/
t
Efter en halftimme kommer hon tillbaka.
»Öfverstinnan tyckte inte om
någon af hattarna»,
säger hon, »men för att det i alla fall skulle bli af-
fär, tog hon den lilla engelska regnhatten.»
»Det var min hatt, det!» utropar läsaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
