Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
jag behöfde lägga mig ner och klaga öfver min vanmakt.
Jag fingrade på revolvern, skulle jag skjuta hästen? Nej,
först måste allt möjligt göras för att söka rädda den! Och
så lade jag öfver den täcket, och där ofvanpå min tjocka
fårskinnsfäll •— det var omkring 20° C. kallt och jag ville
att den åtminstone skulle dö varm om ryggen — och så
klappade jag det kraftlösa kreaturet, sade farväl och sprang,
sprang med isklackar under skorna en halfmil i mörkret tillbaka
till Kälsjärvs by, där jag tumlade in i första gård.
En gammal man låg i fållbänken och drog sig, jag
hälsade brådstörtadt och bad honom noga höra på. Hustrun
började gråta och vojade sig ideligen: »herre Jesus, herre
Jesus, den stackars hästen!» Men karlen fortsatte att lyssna
till äfventyret och min skildring af ungefärliga platsen där
det timat. Mycket lugnt anmärkte han: »träsket är Salt-
träsket, och det var tur att det inte bar ner där, för då hade
ni varit förlorade både häst och karl! Det är det elakaste
träsk i hela trakten, och vintervägen går fram där, när man
kör hö till Kaliks från utdikningen i Kälsjärv. Hästen kände
nog vägen, ehuru den ej vågade hålla vanliga kursen. Men
nu skall jag göra allt jag kan!» Han tog på sig tröja och
skor och gick ut, medan jag aflöste honom i sängen, där jag
dödstrött vältrade in med jaktrocken öfver bröstet. Hustrun
klagade fortfarande, och en stor svart katt satt på sängstolpen
och stirrade på mig med stora, döda ögon. I en blink dom-
nade jag af, men vaknade efter en stund vid att maran red
mig — det var den stora svarta katten som lagt sig öfver
halsen. Käringen hade kokat kaffe, en halftimme hade för-
flutit. Jag började undra, om karlarne funnit platsen, ängs-
lade upp mig, bad käringen ränna på skidor till granngården
och beställa häst så att jag kunde fara ut. Jag blef ensam
med mina tankar och såg oupphörligt Pärlan vanmäktig lägga
hufvudet ned på isen och betrakta mig med sorgsna ögon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
