Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
TJleåborg och begaf mig därifrån söderut. En af de första
dagarna på nya året beslöt jag mig för att ännu en gång
fara till Storträsk. Jag drog ut sent på kvällen i skarp
kyla och öfvernattade i Korpik. När jag morgonen därpå
färdades vidare, var det — 27° C. En envis kölddimma,
vanlig nog i norra landet under midvintern, hade i veckor
hängt kring skog och byar. Man blef våt i ansiktet, de
frostlupna varghåren stucko på kind och näsa, och när man
kört en stund sved det som eld i skinnet.
Nu var det godt om snö. Skogen stod som huggen i
krita eller socker, björkarna modellerade i filigran. Små-
buskarna tecknade sig som jättechampignoner med sin hufva
af svällande snö, eller som toppiga skiflingar. Eipan låg som
en snöboll med en svart ögonprick inne under videts slokande
hvalf. Granarne tedde sig som i marken nedstuckna spjut
och harpuner. Långa, småkvistiga granar, med hela gren-
verket tätt tryckt intill stammen. Unggranarna öfverhöljda
af snö, käglor, lika hvita båkar med ett romerskt eller gre-
kiskt kors i toppen. De äldre med hvita snösköldar hängda
i grenspetsarna, med tunga damastdukar och lätta vimplar
öfver barrfransarne. Ungtallarna stodo som kanonviskor, en
stor borste på skaft, men de gamla furorna med sina vidt
utgrenade hvälfda kronor stego frigjorda rakt upp mot oändlig-
heten, utmäjslade, afslipade, fulländade, lika bon åt fågel Fenix.
Körde man inne i barrskogen, syntes hvarje stam pudrad
med frost och yrsnö, stickande upp som jättelika ormbunkar.
Och på furornas gröfva gula grenar hvilade märkvärdiga
sagodjur på mjuka hyenden och gungande kvistar. Akte
man i sankmarken, stodo björkarna långs vintervägen böjda
mot hvarann som en hvit tunnel öfver ens hufvud, och de
frosttyngda grenarna tecknade sig som knöliga korallstammar
från kullriga hafsbottnen med bländhvit snäcksand. Hästen
stötte emot en gren — snö stjälptes ner, frostdun svirrade
ner, små fjäderflingor hvilka liksom lefvande väsen lade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
