- Project Runeberg -  I Nordanland /
49

(1900) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49
han räddade våra och syrjanernas lif, hvarken mer eller
mindre.
Vår tross från den förolyckade båten kastades loss, vi
ropade hjärtliga afskedsord åt Osip, bjödo de andra farväl.
Följde så med den snabbt strömmande urskogsfloden: löjtnan-
t e n
j jag, Trafim, Wassilij, syrjanen Andruschka och dennes
båda landsmän, ett par halffnoskiga karlar Larion (Lar) Ja-
kovleff Tjuvjuroff med hökansiktet och Andrej Petroff Agieff
med falsettrösten. I kvällssol bar det utför den af vårvatt-
net utsvällda floden, där granar och björkar hängde öfver
strömmen och nappade oss i mössor och kläder. Allting var
så tyst och stilla efter den bråda mödan nyss, vi bara gledo
ned med floden, andades ut så ljufligt matta, sade knappt ett
ord, försjunkna som; vi voro i idel betraktande af det stäm-
ningsfulla vildmarksmotivet. Där reste silfvergranen sin matt-
hvita,» hartsiga stam med de yfviga, saftigt blågröna barr-
kransarna, där stod björkens ljusa grönska som en spalier i
strand, där ritade cedern upp sin sydländska kontur med
stympad krona och glesa, stripiga grenhvarf på en kopparröd
jättestam, där lyste och flammade ute på en udde bjälkfu-
rorna med sina bronsbruna pansargjordar och gyllengula topp-
stammar, stigande upp mot skyn som en flock smäckra pelare
ute i Naturens vidfamnande, allmänneliga helgedom. Änder
lyfte par om par i strand, svängde skorrande kring ett näs
och försvunno. Göken blåste flöjt någonstans långt borta i
skogen, men eko nådde åt alla kanter. Man kände med sin-
nen, blod och nerver att man var ute i den stora, heliga öde-
marken.
Lång stund hade ej förflutit, innan hinder för vår färd
mötte. Det var ett antal i älfven störtade träd, som med
grenarna förnaglat sig vid hvarandra och nu bildade brygga
mellan flodstränderna. Vi höggo och bände oss igenom samt
nådde efter kort färd — nästa bråte, där det blef enahanda
arbete. Yid midnatt höllo vi på i öfver en timme med att
I nordanland. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordanland/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free