- Project Runeberg -  I Nordanland /
105

(1900) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105
utrörd rosa och. svafvelgult. Längre ner lågo ljus- och mörk-
blå dagrar öfver fjällsidorna, och ytterst nere i stupbranterna
mot vattnet stod en svagröd, darrande dimma som en het
andning vid famntaget mellan land och vatten.
För att få ett papper, hvari jag kunde bära mina sjö-
stjärnor, gick jag in i en gamme på yttre sidan af Fuglena;s.
Bostaden bestod af två rum, ett yttre med helgdagskläderna
och porslinet, ett inre, dagligstugan. Husbonden nåtlade skor
— det var ej fisketid nu midt på dagen —, och hustrun
spann. Det hela verkade ovanligt snyggt och trefligt. Jag
visade mina strandfynd. »Sligt får en altid op med lina»
(fiskredskapen), sade den gamle skrattande. Och tillade genast:
»men tör jeg spörge, hvorifra kommer Di?» Jag redogjorde
för hemvist och yrke, men gubben var icke svenskvän. Eljest
håller man i allmänhet styft på Sverige i denna del af Norge.
Jag fick mitt papper, bjöd farväl och förfogade mig dädan.
Gumman sade ett vänligt »Herren bevare Dem», hvilket jag
naturligtvis gengäldade med ett »i lige måde».
På kvällen kom snö för ostlig blåst, stora, jagande flingor.
Klockorna från det katolska kapellet klungo ändå klara och
rena genom ovädret. På strandfjorden gungade måsarne som
hvita skumtappar i det mörka vattnet.
1 juli månad 1890 brann den lilla staden upp. Men S:t
Vincents hospital och några hus i norra delen af staden blefvo
räddade.
Den 31 januari klockan 7 förmiddagen gick jag med
»Nor» söderut för att fara till Alten och därifrån anträda
hemfärden med ren genom norska Finmarken. Det var klart,
stjärnklart, och nästan lugnt. Öfver fjälltopparne hvilade
ett ljust skimmer som reflexen af elektriskt ljus. Nu släppte
Nor ut ånga på ena sidan, och den steg upp i luften som en röd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordanland/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free