Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Efter långa övertalningsförsök och mot dryg ersättning
hade vi förmått starosten, ett par skogvaktare och några af
byborna att med tre båtar föra oss och gepäcket 5 mil till
handelsplatsen Jakscha, Jakschinskaja Pristan. De smala,
rankiga och efter hvad det föreföll ganska klena och farliga
båtarna stöttes ut, karlarna togo af mössorna och korsade
sig en smula andäktigare och allvarsammare än eljest, och
deras på älfbrinken hopade anhöriga ropade att de skulle
i stugans »heliga» hörn med alla helgonbilderna, mässings-
korsen och de invigda brödbullarna bedja till sjöfartens spe-
cielle patronus, den mäktige och helige Nikolaj, att han måtte
beskydda de vägfarande på deras vådliga kosa — ingen här
hade förr rest under själfva isgången, och man ansåg det
som fjäskigt och hädiskt att gifva sig ut på älfven när man
kunnat vänta tills det blifvit klart vatten. Men vi hade
hvarken tid eller lust att vänta.
Båtarna lågö visserligen i till nära bordkanten, men de
visade sig dock mera »bäriga» och sjödugliga än vi kunnat
tro. På ganska rent vatten rodde vi omkring tre verst, då
ett bredt bälte packad drifis stängde vår kosa. Yi togo oss
mot land i akt och mening att forcera isen och i nödfall draga
vår båt däröfver. Isen var ganska fast, men då karlarna
voro ytterligt förskräckta öfver vårt tilltag och ej alls läm-
nade oss något bistånd, måste vi retirera efter att hafva
pressat och dragit den tunga farkosten några meter in i isen.
Karlarne som under vårt arbete bara skrikit och korsat sig,
torkade sina af rädsla svettiga nunor och styrde glada bort
till de andra båtlagen, som utan vidare lagt i land och med
hånlöje åsett vårt fruktlösa förehafvande. De hade bärgfast i
sig den slentrianen att det ej går för sig att färdas öfver packis
eller under isgång — och de ville ej biträda vid ansträng-
ningar, som enligt deras uppfattning skulle resultera i båtarnas
ödeläggelse genom isens skrufning. Yåta om fötterna och
duktigt arga satte vi oss på stenar i strand och åsågo under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
