- Project Runeberg -  I Nordanland /
161

(1900) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

161
Länsmannen tappade tidningen och for upp, som stungen
af tomtormen. »Svammel eller allvar?» sporde han och tog
på sig sin värdigaste ämbetsmannamin. »Nog är det ju all-
var», svarade Liisa säfligt och frustade ut ett hloss frän rök.
»Berätta», sade länsman och ställde sig framför henne med
heta kinder och armarna i sidan.
Jo, det var nu så det, att Liisa de sista dagarna skidat
till byn för att hjälpa hästhandlaren Anttilas värdinna, som
fått en pojke och låg i svår feber. För två dagar sedan
hade hon då varsnat en karl som låg och sof i snön i skogs-
brynet med sin laukku (skinnväska) öfver hufvudet. Hade
först tänkt att det var en marknadsbesökande som supit sig
full och nu låg och sof ruset af sig. Snön yrde förstås som
vanligt i denna förskräckliga vinter — men Herren hjälper
ju små barn och fulla karlar. Emellertid låg karlen på samma
plats äfven följande dag, och då trodde hon att han frusit
ihjäl, men hon vågade ej gå för att titta på honom. I dag
hade hon tagit mod till sig och gått fram till honom — mördad
var han, den stackaren, det syntes tydligt af allt det frusna
blodet i snön.
Länsmannen kväfde en svordom — här blef nu ett fas-
ligt göra med undersökning, förhör och skrifverier. Redan
en knifskärning kunde.vara tråkig ibland, men morden voro
städse gemena mål, ty sällan fick man tag i gärningsmannen,
och man kunde vara så godt som säker på en skrapa från
guvernörsämbetet. I det här fallet såg det nog ganska mörkt
ut att få reda på den skyldige, om det nu verkligen var
mord och inte bara vanlig fylla med näsblod och ihjälfrysnmg.
Hästen spändes framför rislan (släden). Liisa finge vänta
på vägen, medan länsman hämtade fjärdingskarlen.
»Jag gjorde dumt som lade mig i det här», reflekterade
Liisa där hon stod i det yrande snöfallet; »hade haft det
lugnare vid en kaffekopp hemma i pörtet och kunde hafva
visat någon annan på den döde. Här blir rannsakning och
I nordanland.
cm 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordanland/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free