Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tfMNSfe
176
landets hemlighet -— han glömde den aldrig. Den het sig
fast i hans hjärta, först som en stämning, sedan som en M-
vande visshet att han hört täljas all lifsens salighet. Öde-
marken blef honom kär, och allt dess trolska väsen. Där
bodde hemlighetsfulla lif, dem odlingen förjagat; där hade
tusen vackra sagor hemortsrätt och lefde blodfullt lif; där
kunde man med ursprungsord få naturens andar att tjäna sig
i osjälfvisk id. Han hängde renseln med alla sparade små-
mynt i vårdträdet — i dess svala skugga ville han dväljas
tills Döden kom och hämtade honom —
Han lekte på strängaspel. Tid svann, rum svann. En-
sam var han, visste ej hvar, ej när. Lifvet gick förbi ho-
nom som ett skuggspel. Men öfver honom drog suset fram
och manade, manade med en jätteorgels tungor att växa in-
ifrån. Som i dröm rörde han strängarna, skådade dock helst
tillbaka. Det blef underliga melodier. Jubel och lofsång,
lifsglädje och trillande skratt, vemod och grubbel, kvidan och
gråt. Men han kände hur han blef frigjord i sitt inre och
hur hans ögon skådade syner äfven i nattens mörker.
Döden kom. Det var samma dag som en timmertunimare
kom och passade klafven kring vårdträdets stam. Men trädet
svällde ut, och klafven räckte ej till. Det var samma dag
som timmertummaren skulle märka trädet. Men trädet stel-
nade till som hade det varit byggdt af flinta eller stål.
Bilan slant med ett klingande ljud. Då flydde timmertum-
maren, menande att trädet var förtrolladt. Trädet växer som
förr, växer ända in i evigheten.
Och Döden kom. I ena handen höll han ett kors af
sidenblank torrfuruved, i den andra skäran. Och han högg
till öfver mannens strupe. Men dock lefde mannen. Då
sade Döden, som är en gammal praktikus — »ah, min vän,
du är af den ullen, är seglifvad! Med sådana fantaster som
du/ bar jag stundom en smula svårt att få bukt. Här har
du "gått och snutit åt dig daggdropp från vårdträdet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
