Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I R
IS
178
himlakupan. De flockades, de skingrades, de nalkades och
drefvo isär, slöjor hehagsjukt styrda, slöjor i lek. Än tumlade
de intill hvarann som ett ovädersmoln, än gledo de bort i
tunna, fladdrande knippen. De ordnade sig i en flämtande
båge, svepte som ett slagregn öfver himlen, förtunnades, tät-
nade, underbara, aldrig lika.
Jag kom åkande genom skogen och höll in hästen på en
backe. Norrskenet vältrade som en flod öfver trädtopparna,
sköljde sitt svallande ljusbad genom rymden. Hästen spetsade
öronen och nästan ryggade. Det var då också ett grant
skådespel! Norrskenets vågor genomsilades af svaga färg-
reflexer i blått och gult och rödt och grönt, dock öfvervägande
grönt. De rullade fram som böljor i hafvet, men nådde aldrig
en strand. De drefvo som styrda af en idé, en plan, en lag,
och afstånd på himlasfären betydde för dem alls intet. De
sköto långa, sprakande ljusstrålar, de sjönko sakta tillbaka i
ro. De tände en fackla åt väster, de släckte den snabbt och
drogo åt öster, där det strax blef en blossande eld.
Skogen står drömtung, nedsnöad och frostig. Tallskotten
rita med bågböjda, taggiga borstar en dekorativ feston mot
dunkla skogsdjupet. Och någonstans långt där inne klingar
en ton, en spröd och svag silfverton, som i ett nu höjer sig
mot den klara, trolska himlen och växer i medveten kraft,
i segerkraft, växer till en gäll trumpetstöt, hvars eko genom-
dallrar hela naturen och skälfver i mina nerver, i mitt innersta
väsen. Den tonen, efter hvars genljud i mitt blod jag städse
längtar, synes mig som lösningen på norrskenets härliga, obe-
skrifliga under.
De lärde tvista om norrskensfenomenens natur, som de
sökt studera, men lekmännen nöja sig att njuta af deras
lif. Professorerna få kanske fatt i skalet en dag, om de äro
ihärdiga — men vi naturentusiaster fånga kärnan, som vår
försynthet förbjuder oss att analysera.
L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
