Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
urgamla sed. Hemväfda mattor på golfvet, ranor (täcken) i
mattgrönt och cinoherrödt på bäddarna. Allting ljust och
snyggt och hemtrefligt. I gästkammaren en snidad och bro-
kigt målad dragsäng, och linnekistor med konstsmidda beslag
och lås och samma granna färgteckning. Om vinterkvällarna
slöjd och spånad framför öppna härden, tramp och dunk i
väfstolen. En vandrare sitter och berättar sägner från ofreds-
tiden och sagor om skogens hemlighet, berättar så att spån-
göken under taksparren synes få lif och börja flaxa. En
fattig gammal man, men han mötes af aktning och välvilja,
och han får utan att bedja därom allt han tränger till. Fa-
miljen utgöres af ett ungt husbondefolk med fyra barn, två
pojkar och två flickor. Därjämte husbondens föräldrar på
undantag samt en dräng och en piga. Egorna rundt omkring
välskötta, hvita, hornlösa fjällkor i fähuset, får och getter
med gapiga ögon. Hunden i sin koja tätt intill bron med
snidade stolpar, och vid inkörsporten till gårdsplatsen två
stora, utskurna torrfurupålar, som i rätt nedstigande led äro
ättlingar till de heliga pelarna framför fädrens offerkyrkor.
Det hela ger en bild af redbarhet, välstånd, ordning, själf-
standighet. Och det långa, välväxta, granna folket är af
manhaftig nordbostam.
Ar hafva gått. Dubbelt så långa som vanligt sedan
den olycksdag då bolagsinspektoren N. N. söp hemmansegaren
N. N. full och hade honom att för en spottstyfver sälja sin
gård med skog och åker »för att slippa arbeta och kunna
lefva som herreman». Nappataget med de gamla var värst,
ehuru de rakt ingenting hade att bestämma — nå, gubben
blef full som ett vrak, och käringen hans hade gråtande och
svärjande ledt in honom i lillkammaren. Det var en stor
melodramatisk scen som utspelades innan hemmansegaren N.
N. ritade sitt bomärke på inspektörens papper, ett stort X
med utvikta snibbar och genomskuret af ett I med en prick
däröfver, rent ut en gammal offersymbol. Sedan den dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
