Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
delen belägen inom finska gränsen) för att ute i naturen finna
en stunds ro efter allt jäktande och få skåda Finmarkens
märkvärdigheter: fjäll och skummande forsar, renar och lappar.
Storforsen vid Jalve är lång och svår och nära nog ett
vattenfall. Under vårfloden är den omöjlig att befara.
I en lappkåta i denna trakt såg jag en ovanligt vacker,
björnbrun lapphund. Jag ville köpa den och bjöd ett ganska
högt pris — nej, omöjligt! Lappen svarade stolt: »hundra
kronor kan jag vara af med, men jag kan inte vara af med
min hund. Den är god renhund!» Nå, lappens existens är
till stor del beroende af hundarnas duglighet och hans egen
påpasslighet. Förhållandet var nu särskildt det, att det gick
en svår epidemi bland hundarna i Karasjok, efter Tanaälfven
och hos Yarangerlapparne, hvarför det ej gick an att sälja
bort några hundar till resande främlingar.
Tid Allegnjarga, en vackert belägen by på mils håll
från Polmaks kyrka, beställdes skjuts med häst fram till
Varangerfjorden och Yadsö, enär renlaf fullständigt saknades
på denna sträcka och den höglända terrängen efter fjordstranden
gjorde en färd med renar alltför besvärlig. Bud hade kommit
till Allegnjarga, att lodden nu (den 31 mars) börjat draga
in mot Yadsö, hvarför man ifrigt sysslade med fiskeutrustning
— här var eljest vanligen dåligt fiske och stor fattigdom
rådande.
Från Polmak körde vi i väg öfver Tanaälfvens isar fram
till Skippaguorre by, hvarest det rengärde utgår, som ändar
vid Mäskälfven (Varangerfjorden) och med Tanaälfven i väster
bildar en gräns åt söder för det s. k. Yarangernais, där här-
varande fjällappars renar, uppgående till ett antal af minst
50,000 djur, beta om sommaren. Betesmarkerna kring Va-
rangerfjorden äro emellertid mycket dåliga — renlafvens
reproduktion går såsom bekant särdeles långsamt — och af-
gjordt otillräckliga för att hysa så pass stora hjordar, hvarför
de stackars renarne hafva en allt annat än afundsvärd lott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
