Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beredelserna till resan hade kostat mig. Från åtskilliga håll
fick jag ock bref eller besök af personer, som ämnade emigrera
till Amerika, och som ville gå med samma båt som jag, emedan
de trodde, jag skulle kunna vara dem till någon hjelp under
vägen. Bland dem voro tvänne brudar, som skulle öfver till
den nya verlden för att gifta sig, den ena en fröken G-, som
skulle gifta sig med en af mina förra lärjungar, nu bosatt i
närheten af Boston, den andra en enka, fru R., som med sina
två döttrar om jo och 12 års ålder for för att i Brooklyn
inträda i äktenskap med en svensk civilingeniör. De och deras
anförvandter ville, att jag skulle taga dem, så att säga, »under
mina vingars skugga» på färden. Jag lofvade göra, hvad jag
kunde, men jag bekände på samma gång uppriktigt, att
jag-icke hade hopp att kunna göra mycket. Ty när jag far ut på
sjön, plägar jag förföljas af en viss person, som vanligen kallas
»Ulrik», och som är en mycket oangenäm herre. När man får
honom i sällskap, blir man mot sin vilja så upptagen af honom,
att man omöjligt kan befatta sig med andra. Fastän man alls
icke tycker om honom, ropar man ändå om och om igen hans
namn. Mina läsare förstå, att med »herr Ulrik» menas sjösjukan,
som fått detta namn, derför att de sjösjukas qväljningar yttra
sig uti liud, som icke låta så olikt det namnet.
Bland dem, som beslöto att göra mig sällskap, var äfven
en af mina gamla vänner, predikanten Lars Lindgren från
Lingbo i Helsingland. Utan tvifvel låg det en Guds nådefulla
ledning deri. På bortvägen behöfde jag visserligen icke mycket
hans hjelp, men desto mer på hemvägen, då jag var
konvalescent efter en långvarig och svår sjukdom.
På sista tiden blef det ock bestämdt, att min äldste son
skulle följa med för att i Chicago eller någon annan amerikansk
stad söka sig anställning på affärskontor. Han var mig till
stor hjelp genom sin kunskap i engelska språket, som han talar
flytande. Han är svensk-svensk, han som jag, från hufvudet
till fotabjellet, från hjertat ut till fingerspetsarna, men han skulle
ut för att praktisera på den bana, som han valt, och för sådant
ändamål gifves nog ingen bättre skola än Amerika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
