Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla, som ville följa med. Vi samlades gemenligen längst bort
i aktern och höllo vår gudstjenst under ofta mycket
egendomliga förhållanden.
Redan på lördags afton efter affärden från Liverpool hade
vi vår första sammankomst på Alaska. När den började, pågick
dans näst intill. Men när vi stämde upp den sköna sången:
»Hvem som helst kan bli frälst», så blef det slut med dansen.
Spelmannen, en virtuos på dragharmonika, gjorde väl ett försök
att åter få den i gång men misslyckades alldeles. Och så fingo
vi predika, sjunga och bedja i fred den gången.
Jag säger »den gången». Ty sedan vi lagt ut från Irland
med en hop af dess råa befolkning ombord, förändrades
förhållandena icke så litet. Visst hade vi det temligen stilla ibland,
men endast ibland. Oftast fingo vi erfara motsatsen.
Det var alls icke ovanligt, att medan vi sjöngo och bådo
och läste Guds ord, stående i en tätt sluten krets med
predikanten midt uti, så var det näst intill oss en annan krets, som
dansade och skrålade och väsnades på ett sätt, som jag aldrig
förut hört. Det var hufvudsakligen irländare. Stundom undrade
jag, onj de väsnades för att störa oss. Men så tänkte jag: »Det
är kanske blott deras råa sätt, och de fråga lika litet efter vår
gudstjenst, som vi bekymra oss om deras väsen».
Jag är i allmänhet ganska ömtålig för, att det skall vara
stillhet, der jag predikar. Är der oro och buller, så blir jag
lätt störd. Men här störde det mig icke det allra ringaste.
När det icke kunde undvikas utan måste så vara, kunde jag
med stort jemnmod fördraga det. Samma var förhållandet
äfven med Lindgren. Befälet ombord blandade sig icke på
något sätt i dessa angelägenheter.
För att undvika dessa skrikhalsar och fridsstörare, togo vi
oss en morgon före att gå på den främre delen af däcket.
Der var mycket stilla och bra. Men vi hade för att komma
dit, passerat den linie, utöfver hvilken tredje klassens
passagerare icke hade rättighet att gå. Befälet sade egentligen
ingenting derom. Första morgonen vi voro samlade der, var det
emellertid tjocka. Kaptenen blåste med pipan en å två gånger
hvarje minut, och han skickade ned bud till oss, att vi icke
skulle vara der, ty vår sång hindrade honom att höra, om
möjligen något annat fartyg i närheten genom blåsningar svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
