Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 millioner dollars, d. v. s. mellan 50 å 60 millioner kronor.
Tornet skall blifva 535 fot högt, och på dess spets skall stå en
byst af Philadelphias grundläggare, William Penn. Jag steg
upp i tornet medelst hissar och hade från det samma den
skönaste utsigt, man någonsin kan önska sig.
Från City Hall gingo vi till myntet, beläget strax derintill.
Der såg jag både pregladt och opregladt guld och silfver till
kanske millioners värde. Byggnaden var icke stor, och det
förundrade mig, huru man kunde tillåta, att ett så stort antal
men-niskor vid ett så ohelsosamt arbete inhystes i så trånga lokaler.
Föraren, som visade oss omkring, var, såsom sådana pläga vara,
en talmaskin. Orden runno ur hans mun såsom vatten ur en
tratt, utan lif, utan intresse i ett oafbrutet entonigt skrammel.
Ack, hvad de äro tråkiga dessa förare. Jag betalade en gång
en sådan 75 öre, för att han skulle gå sin väg och lemna mig
i fred. Och dock kan man ibland icke undvara dem.
När vi gått igenom myntet, bjöd föraren oss att köpa en
beskrifning öfver det samma samt en liten penning, stor som
en tioöring. På den senare stod pregladt hela Fader vår (på
engelska). Bokstäfverna voro så små, att man endast med
förstoringsglas kunde läsa dem. Vinsten på försäljningen skulle
vara förarens drickspengar.
I myntet fans en ganska vacker samling af äldre och nyare
in- och utländska mynt. Bland andra låg der en gammal
romersk, mycket liten slant, under hvilken stod på ett papper
skrifvet: »Enkans skärf.»
Unionen lär hafva ännu ett eller två andra myntverk, men
det i Philadelphia sades vara det förnämsta.
Från myntet gingo vi vidare till State House, äfven kalladt
Independence Hall, d. ä. Frihetssalen, emedan Förenta Staternas
oafhängighetsförklaring egde rum der år 1776. Det var mycket
intressant att taga denna byggnad med dess olika lokaler och
många taflor i betraktande. Ett särskildt intresse tilldrog sig
en gammal kyrkklocka, kallad Independence Bell, d. ä.
Fri-hetsklockan (se sid. 113.) När oafhängighetsförklaringen skett,
tillkännagafs det genom ringning i denna klocka. Hon är nu
sprucken och obrukbar och har såsom en gammal relik fått sin
plats i uppgången till stadsfullmäktiges salar. Hennes kant är
rundt omkring illa medfaren af sådana personer, som, när de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
