- Project Runeberg -  Genom norra Amerikas förenta stater /
179

(1890) [MARC] [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det finnes i Amerika äfven riktiga yrkesbollspelare, som
låta lega sig till täflingar. Och man berättade mig, att en
skic-lig sådan kunde hafva en års- eller rättare en sommarinkomst
af ända till 10,000 dollars. Dessa bollspel äro i Amerika
något af, hvad de olympiska och isthmiska spelen voro i det
gamla Grekland. När segrame komma hem, såsom nu Yales
studenter, så mottagas de med den största glädje och
hedersbetygelse. Hela universitetet eller hela staden anser sig genom
deras seger hafva vunnit en stor ära.

Man kan göra sig en föreställning om, hvilken rol dessa
och dylika täflingar spela i det amerikanska lifvet, när man får
höra följande berättelse, som jag läste i en amerikansk tidning.
Sommaren 1889 skulle tvänne väldiga slagskämpar pröfva sina
krafter med hvarandra. En af dem var från samma stat som
den nuvarande presidenten Harrison. Under hela tiden, som
deras kamp pågick, satt presidenten på en telegrafstation och
mottog nästan hvarje ögonblick telegrafisk underrättelse om
stridens vexlingar. När det sista telegrammet bragte honom
underrättelse om, att den knytnäfvekämpe, som var från hans
stat, hade vunnit en fullständig seger, aflägsnade han sig från
stationen med en känsla af glädje och stolthet.

Under vägen tillbaka till staden, frågade jag Emrich, huru
det skulle blifva mig möjligt att få sammanträffa med Moody,
hvilkens hemvist icke ligger så särdeles långt från Boston.

»Jo, sade Emrich, det torde gå ganska lätt. Jag skall
telegrafera till honom och fråga, om han är hemma på
lördagen. »

Sagdt och gjordt. Han telegraferade i mitt namn, och om
några timmar hade jag svar från Moody, att han skulle vara
hemma och med glädje taga emot mig. Och så var den resan
besluten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norraamer/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free