Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde föremål för min predikan. Lowell föreföll att vara en
treflig stad. Svenskarne tycktes hafva det bra, och på mig
gjorde den lilla församlingen ett godt intryck.
Från Lowell skulle jag fara till Worcester, en stor
fabriksstad i Massachusetts. Men på vägen dit gjorde jag i sällskap
med Emrich, Lindgren och Hultman en afstickare till Northfield,
der Moody bor. Vi kommo dit tidigt på förmiddagen.
Stationen ligger ett godt stycke från sjelfva staden. Northfield är
en gammal engelsk, liten men mycket treflig stad med
omkring 1,600 innevånare. Jag vet icke, om den har mer än en
enda lång gata. Åtminstone såg jag icke någon mer. Men
denna gata var ovanligt vacker, mycket bred och på ömse sidor
försedd med stora träd, hvilkas lummiga kronor bildade som
ett hvalf öfver sjelfva gatan. Bakom dessa träd lågo husen,
mestadels små hvitmålade trähus med gröna fönsterluckor. Se
sid. 184. Det tog sig utmärkt bra ut. Der funnos två kyrkor,
den ena en unitariansk, den andra en kongregationalistkyrka.
Till den senare hör Moody. Moody är nämligen icke, hvad
man här i Sverige ofta tror, metodist. Vid änden af denna
gata ligger Moodys hem, ett mycket trefligt hus. Se
teckningen på sid. 185. När vi kommo fram och ringde på, var Moody
icke hemma, men man sade, att han skulle komma om en liten
stund. Vi lade oss ned på den gröna gräsmattan utanför huset
och väntade. Utsigten från hans bostad var mycket skön åt
ena hållet utåt den långa af lummiga träd beskuggade gatan,
åt andra hållet bort öfver Connecticutfloden och landet på
andra sidan om den. Naturen omkring Northfield är svensk. Jag
kunde derför icke undgå att fyllas af en viss
hemlands-känsla der.
Efter några minuter kom Moody åkande jemte sin son.
Jag blef högst förvånad, när jag fick se honom. Sådan hade
jag aldrig förestält mig honom. Af porträtt, som jag sett i
Sverige, skulle jag aldrig kunnat sluta mig till, att denne man
var Moody. Han är en kort och synnerligen tjock person.
Han ser ut som en välmående landtbrukare. Och landtbrukare
är han ju äfven. Han är i sitt uppträdande fryntlig, glad och
vänlig. Han tog emot oss med mycken hjertlighet och
beklagade, att han icke kunde bjuda oss in i sitt hem, emedan hans
hustru hade det litet olägligt. I stället bad han Emrich föra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
