- Project Runeberg -  Genom norra Amerikas förenta stater /
227

(1890) [MARC] [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ögonblick. Alla samlades, och ett tu tre sutto barnen der
på den nyss beskrifna platsen. Efter barnpredikan sjöngos
återigen några sånger, och så släpptes barnen ut igen att
fortsätta sina lekar i det gröna. Jag lekte äfven med dem här
och der bland träden. Det vore godt, om de äldre lekte med
barnen mer, än de nu vanligen göra. Det är uppfriskande
att leka med dem, ja, jag vågar påstå, att det är en god
ger-ning, som alls icke är opassande för de äldre. Barnen behöfva
leka och böra leka. Leken är af stor betydelse både för deras
andliga och deras lekamliga utveckling. Barn, som icke vilja
leka, skall man icke kalla förståndiga utan drumliga. På mina
resor i Amerika lekte jag mycket med de små, sedan jag
predikat för de stora. Vanligen passade jag ock på tillfället att
säga äfven dem ett och annat godt ord. Min predikan var då
vanligen en och den samma och lydde ungefär så: »Älska
Gud och Jesus och lyd pappa och mamma, så behöfver ni
inte göra mer på många år».

På aftonen, innan vi återvände till staden, togos återigen
korgarne fram. Alla skulle spisa aftonvard. Jag slog mig
ned hos predikanten Frykman, f. d. skollärare i Sunne i
Verm-land. Ack, det var alldeles så, som hade jag suttit på någon
grön plats i Vermland. Frykmans hustru passade upp och
skar och lade för. Det var alldeles en svensk scen. Jag
kände mig så hemma, och maten smakade förträffligt utom
den dumma pajen — en söt kaka, som inte är svensk men
som svenskarne lärt sig att äta i Amerika till förderf för sina
egna och sina barns magar och tänder. Sannolikt är pajen
uppfunnen af någon tandläkare, som velat skaffa sig och sina
kamrater god förtjenst.

Frykman tycktes icke trifvas bra i Amerika, fastän han
ej sade så mycket.

Vid denna picnic märkte jag för första gången, huru
svårt, ja omöjligt det är att upprätthålla svenska språket bland
den uppväxande ungdomen. Föräldrarne och barnen tala väl
med hvarandra ännu svenska, dock långt ifrån alltid. Barnen
inbördes tala mestadels engelska. Jag kunde också längre
fram märka, att så länge barnen voro mycket små, talade de
i regeln svenska, men så snart de kommo i skolorna, lade de
bort svenskan och talade nästan bara engelska. I början gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norraamer/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free