Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att få sin sak pröfvad först hos underrätten, sedan hos
hof-rätten och slutligen hos högsta domstolen, der landets
ypperste jurister sitta. Skulle nu så hända, att en fullt laglig
dom befunnes vid betraktande af alla förmildrande
omständigheter vara för hård, så har den dömde rättighet att vädja
till konungens benådningsrätt, som också icke är något tomt
ord. Då det likväl är möjligt, att trots allt detta en
medborgare antingen till följd af falskt vittnesmål eller andra
omständigheter varder oskyldigt dömd, så har man i de allmänna
kyrkobönerna infört följande ord: »Att du alla oskyldiga
fångar värdes förlossa, hör oss, milde herre Gud». Likasom ville
man säga: »Herre Gud, du vet, att vi, så långt i vår förmåga
stått, försökt döma rätt, men då det likväl kan hända, att
misstag skett, så befalla vi saken åt dig, som ser och känner allt.»
Och hvad kan man göra mer? Jag må bekänna, att så ofta
jag tänkt på dessa förhållanden, har jag haft en riktig
upp-byggelse deraf.
Det talas ofta både i Amerika och annorstädes om, att
menniskovärdet i Amerika är mer erkändt än i Europa.
Der-öfver skryta svenskarne icke minst. I många fall är detta
äfven sant, ehuru man ju må erkänna, att förhållandena i Europa
alltjemt utvecklas till ett bättre. Dock har äfven denna sak
en afvigsida, som är ganska ful. Jag har redan förut nämt,
huru uttrycket: »hvad en person är värd», i Amerika alltid
afser, huru mycket han eger. I sällskapslifvet draga
förmögen-hetsvilkor och yttre lefnadsställning en lika skarp gräns mellan
olika samhällsklasser der som någonstädes i Europa (möjligen
med undantag af England). En svårare sak är dock
förhållandet mellan de hvita och de svarta. I de södra staterna, der
slafveriet blomstrade ända till det sista inbördeskrigets slut,
råder ett i yttersta grad bittert förhållande mellan de hvita
och de svarta. Gång efter annan utbryta äfven blodiga
strider. I juli detta år (1890) egde en sådan rum i staten Georgia.
Sexton personer blefvo dödade och många sårade. Och
spänningen tilltog till den grad, att man befarade ett allmänt raskrig.
I en svensk-amerikansk tidning har jag angående denna
sak nyligen läst följande verkligen bedröfliga skildring:
»Negrer och hvita der nere i södern kämpade en het strid
med hvarandra förliden vecka på grund af rashat. Ofta talas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
