Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sällskap, som jag tillhörde, hade med sig en
sångförening. Den stämde upp en andlig sång. Alånga
amerikanare samlades för att höra på. Då sången var slut, började
de på amerikanskt manér att klappa händerna. Men när
sven-skarne icke gjorde det samma, blefvo de förlägna och drogo
sig snopna bort.
Ett af de sällskap, som för dagen hade slagit sig ned i
parken, utgjordes af lärare, lärarinnor och barn tillhörande
augustanaförsamlingens söndagsskolor i South Chicago. De
hade intagit en plats icke långt ifrån oss. Tre män lcommo och
bådo mig, att jag skulle gå öfver till dem och tala något Guds
ord. Jag svarade, att jag icke kunde göra det. Det skulle
nämligen alltid på åtskilliga håll komma att tolkas så, som om
jag hade försökt tränga mig in bland augustanarne för att
ställa till slitningar och villervalla. De återvände. Nu kom
presten. Han förklarade, att jag ingenting behöfde frukta i
sagda afseende. De skulle blifva glada, om jag komme och
talade för dem. Afen jag stod fast vid, hvad jag hade sagt.
Alan bad mig då, att jag skulle hålla ett litet föredrag på den
plats, der vi voro, men jag svarade återigen nekande. Deraf
skulle följden blifvit, att åtskilliga af augustanarne hade kommit
öfver till vårt sällskap, och då hade deras eget blifvit skingradt.
»Jag är viss, sade jag, att om jag gjorde något sådant,
skulle det icke dröja länge, innan man i en
stockholmstidning finge läsa en illvillig korrespondens från Chicago om,
huru jag hade försökt tränga mig in och åstadkomma
söndringar bland dem, som tillhörde augustanakyrkan.»
Från parken åkte jag med Juhlin genom Chicagos
förnämsta gata, den gata vid hvilken stadens millionärer hafva
sina residens. Det var en ytterst fin gata. Nästan alla hus
voro fristående, omgifna af vackra gräsmattor och
blomsterplanteringar. Hvarje hus var naturligtvis afsedt endast för
en familj.
När mörkret hade inbrutit, samlades jag med några
vänner uppe på taket af ett högt hus för att beskåda de
fyrverkerier, med hvilka aftonen firades. Öfverallt stego nu
raketer och små lysande, mångfärgade ballonger upp i luften.
Öfverallt på gatorna smälde och brakade det. Ibland voro
fyrverkeripjeserna riktigt vackra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
