Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Förbundets styresmän hade mot vissa vilkor förvärfvat sig
uteslutande rätten att bestämma, hvar jag skulle predika och
icke predika», samt »att de beställsamme styresmännen i
Förbundet genom sina kontrakt hindrat mig att såsom en fri man
gå och predika, hvar helst jag blefve inbjuden och behagade
komma». Detta var nu en ren dikt af Chicagobladet, ty,
såsom jag redan förut visat (sid. 6), hade Förbundets styresmän
aldrig gjort något kontrakt alls med mig. De hade aldrig
framstält något förslag att få göra kontrakt. Ja, de hade
aldrig ens bedt mig alt få bestämma, hvar och när jag skulle
predika; utan det var jag sjelf, som före min afresa från
Sverige hade förbehållit mig, att de skulle ordna mina resor, då
jag ju sjelf naturligtvis icke kunde befatta mig med den saken.
Chicagobladets artikel smärtade mig derför djupt, och jag
skref några ord för att upplysa allmänheten om rätta
förhållandet, viss att redaktören skulle rätta sitt misstag. Ty jag hade ju
goda tankar om honom. Men nej. Annat fick jag erfara. Han
visste lika väl som jag, att han sjelf hade fabricerat hela historien.
Men ändå måste han hafva rätt. Nu hittade han på, att
»kontraktet tillkommit på ömsesidiga förslag», hvilket var en lika
osann dikt som det förra.
Det är få smärtsamma minnen, som jag fört med mig hem
från min resa i Amerika, men bland dessa är utan tvifvel
minnet af Chicagobladets uppträdande det ledsammaste, allra
helst som denna tidning allt jemt vill framstå såsom en
synnerligen ifrig nitälskare för sanningen. Hvad som från början
kunnat vara ett lätt förklarligt och förlåtligt misstag, om än
begånget i hettan, det blir något helt annat, då det sedan envist
försvaras af den, som måste vara medveten derom, att hela
historien varit hans egen dikt.*
Från salen vid Oak Street gick jag för att besöka en ung
svensk, som var mycket sjuk och fattig. Han hade lungsot
och hade ingenting att lefva af, mer än hvad några troende
ynglingar gåfvo honom. Till sitt föräldrahem i Sverige hade
han skrifvit om sin nöd. Han hade ock fått ett svar, som
han visade mig. I detta bref talade fadern om, att han höll
på att bygga ett fem våningars stenhus med 67 rum, och att
* Missionsvännens uppgift var äfven ett misstag, som dock tidningen i ett
påföljande nummer villigt rättade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
