Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 60. I Colisseum. Högskolan i Minneapolis. Samundervisning. Dassel. Rush City. Mitt insjuknande i Chicago.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omnejd bo en stor mängd svenskar. De äro i allmänhet
väl-bergade. Der predikade jag i en park. Jag kände mig ganska
illamående, men det fick lof att gå. Min andra utflygt gälde
Rush City. Äfven der är en stor svensk bygd, och folket är
välmående. De troende äro icke många. Strider hafva härjat
bland dem. I Rush City predikade jag i ett stort tält. Äfven
der var jag illamående. När jag kom till Minneapolis igen, blef
jag sängliggande. På onsdag eller torsdag, jag minnes icke
hvilken dag, firades nattvardsgång i Tabernaklet, och jag hade
beräknat att få vara med. Jag hade också mycket längtat
der-efter, men det var mig alldeles omöjligt att lemna sängen. Jag
trodde, att mitt illamående var tillfälligt, såsom det ju brukar vara.
Emellertid blef jag liggande till lördagen. På fredagen var en
sammankomst utsatt för mig i Red Wing, en stad söder om
Minneapolis. Vi måste gifva återbud pr telegraf. Omedelbart
svarade man också pr telegraf, att jag ovilkorligen måste komma.
Man tänkte icke på,’hvad jag möjligen kunde tåla vid.
Emellertid blef det, som det var, och jag låg, der jag låg. På
lördagen kände jag mig en liten smula bättre, så att jag på
aftonen kunde anträda resan till Chicago, der jag skulle predika
både för- och efterm. på söndagen. Jag sof rätt bra på tåget.
Nu trodde jag en stund, att min sjukdom var öfverstånden, men
när jag kom fram till Chicago, kände jag genast, att det var
omöjligt att gå åstad och predika. Jag måste intaga sängen.
Björk fick predika i mitt ställe samt säga till, att jag icke
kunde tala förrän på eftermiddagen. Ehuru jag hade ganska
häftig feber, lemnade jag då sängen, klädde mig och begaf
mig till Battery D., en förfärligt stor lokal, der
sammankomsten skulle hållas. Det var något slags exercishus. Emedan
hyran var ganska hög, hade vännerna tagit en liten
inträ-desafgift på io cents. Der var nu en oerhörd massa
men-niskor packad, ett riktigt haf af hufvuden. Man har uppgifvit
deras antal till 6,500. Jag talade öfver Lucas 10: 23—37 men
kunde icke hålla på mer än vid pass */ timme, då jag måste
lemna platformen för att omedelbarligen begifva mig hem. Jag
bodde äfven nu hos Adolf Juhlin, i hvars hus jag hade haft mitt
hem under min föregående vistelse i Chicago. Efter
hemkomsten måste jag genast intaga sängen. Gud ville tala med mig
i ensamhet. Detta kände jag strax, och jag sade: »Herre tala;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
