Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samling» och med fabelaktigt minne kunde snart sagt
blundande ta ner vilken författning som helst.
Arbetet sköttes med intresse och duglighet, men takten var
ej så snabb som i våra dagar. Arbetstiden 9—2, middag
2—5 samt ytterligare arbete mellan 5 och 8 var nog ägnad
att låta arbetsdagens senare del, då man mänskligt att döma
genom digestionen erfor en energiminskning, i hög grad övergå
i rökning och tidningsläsning. I
I Norstedtska lokaler sköttes även det bokbinderi, som
ägdes och leddes av den gamle genomsnälle Magnus Andersson,
»farbror» med största delen av personalen. Han brukade säga
åt bokbinderiflickorna: »Lugna er, arbeta ej så fort, ni hinna
så bra med, vi ha ej så värst mycket att binda.» Magnus
Anderssons son Vilhelm skötte till sin död 1902 bokbinderiet,
som av honom överlåtits till P. A. Norstedt & Söner. Bland
gårdens folk märktes skåningen Nils Olsson, död 1921, som
var den högt betrodde kusken. Ännu lever den aktade och
omtyckte Gustaf Andersson, som redan 1875 kom till firman.
Han har sedan i decennier varit kusk och brukar »ligga i
tull’n», en lika tidsödande som nödvändig verksamhet, då
det gäller att vänta många timmar för att lösa ut ett paket.
Den mycket originelle C. J. Boevie förestod stilgjuteriet på
kontoret. Han trillade en gång från sin kontorsstol och slog sig
så illa, att han svimmade. När han åter vaknade till sans,
viskade han i likhet med Gustav III med matt stämma: »Je
suis blessé.» Boevie var firmans meteorolog och hade
termometer, barometer, baroskop samt hygrometer. På grund av
smärtor i ryggen bar han ett konstrikt skinnbandage med
nittionio hål för luftväxling. Detta, det s. k. »schabraket»,
knarrade starkt, då han gick genom rummen.
De politiska och sociala striderna upptogo ej 1870-talets
stockholmska arbetare, och konstförvanterna ansågo sig
dessutom litet för mer. Arbetstiden var oskäligt lång och förklarar
det olämpliga, ej sällan förekommande »firandet» och frimån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
