Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXII.
Jag ser stränga läsarinnor rynka
ögonbrynen. Förlåta, det må så vara. Men
mera än det. Omöjligt. Så djupt kunde
Maria icke förnedra sig.
Maria, du ljufva, träd fram och förkunna
för dessa otrogna kärlekens lära. Förkunna
dem, att kärleken står så högt öfver både
ära och värdighet, att den öfverhufvud taget
icke kan förnedra sig. Den frågar icke om
mitt och ditt, den känner icke skilnad på
godt och ondt, värdigt och ovärdigt.
När Maria gråtande låg vid mitt bröst,
visste hon blott, att hon älskade mig, att hon
nu kanske såg mig för sista gången, och att
ingen tid fans at spilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
