Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
mot ansigte — blossande och våta af rägn
och blåst — stodo där och skrattade.
Hvad brydde vi oss om vädret ? Var
■det kallt, stormade det, snöade det ännu ?
Jag tror det, ty vi hade hela det stora torget
aldeles för oss själfva. Hvad jag säkert vet,
är, att framför mig lyste solen ur de vackraste
ögon, blommade våren på de ljufvaste kinder.
Vi skrattade, så att vi nästan icke kunde
sluta, så hjärtligt, så uppsluppet, så
meningslöst. Hvad säger jag: meningslöst? Nej,
aldrig har det varit mera mening i ett skratt.
Vi skrattade, och vi frågade om
hvarandra: »Men hvar har du varit, Maria? Jag
trodde, du var död?« »Än du då? Jag
trodde, du var bortrest.« »Men hvarför skref
du icke?« »För att du hade förbjudit mig
det.« »Det hade jag aldeles glömt.« Och
vi skrattade ånyo.
Nu frågar min stränga censorska: Och
när ni hade skrattat slut, ni grinollar, då gick
ni väl vackert hvar och en hem till sig?
Nej, min nådiga, vi följdes hem till mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
