Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Rllt här ute gick i ett lugnare tempo än i
staden. Därför kallades bönderna tröga. Men
stadsliv är uppslitande jäkt, landströgheten det naturliga
tillstånd, under vilket nerverna hålla till åttio,
nittio år och som ej kulminerar i ett självmord, för
vilket ingen annan förklaring ges än »en hastigt
påkommen sinnesförvirring».
Ällt detta lärde sig Mia snart inse.
De besökte Gellertz släkt i tur efter
skyldska-pen. Det var så noga, att kusinerna på farssidan
togos före dem på morssidan! Om de brutit mot det
passande i detta och andra stycken skulle det väckt
samma uppseende som om man i staden ätit med
kniv eller gjort något annat lika förskräckligt.
Edvard Gustafsson var hittills den ende från
socknen, som genomgått Iolkhögskolan i Kävesta,
som förestods av den frisinnade Gunnar Norlander.
Denne hade den uppfattningen, att
hushållningssällskaps- och landstingsanslag ej borde tvinga skolan
i harnesk mot lantmannapartiet, den krets varifrån
skolan hade att påräkna sina alumner.
Bönderna visste, att Edvard var lugn och
sedesam, och de hade stor respekt för honom
personligen, men de fruktade i alla fall, att det han lärt
i folkhögskolan var något lör deras vanor och
tänkesätt revolutionerande, vadan han hölls tillbaka vid
de kommunala valen.
Edvard Gustafsson blev ej nervös däröver. Han
visste, att hans tid nog skulle komma. Utan bul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
