Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet före Digerdöden - IV. Om landets höfdingar, lagmän och andra märkliga män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1292 PÅFVISKA TIDEHVARFVET
Sigvater var väl ej född i Värmland utan på Island såsom de
mesta Kongaskalder i den tiden; men sedan han kom att tjena
i kon. Olof den Heliges hof såsom poet och tillika Råd, fick
han gods i Värmland i förläning; men detta gick förloradt, så
snart landet tillföll Sverige, hvarom Sigvater sjöng en bedröflig
visa, när han sedan reste igenom landet i ett ärende från Olof
Helige till Ragvald Jarl i Skara”). Förmodligen stod han i
för mycken nåd hos norska konungen för att få ega någon
välgerning inom Sveriges gränser hos den afundsjuka svenska;
men icke dess mindre var han en hederlig man i mycket
förtroende med den då öfver Värmland rådande förr nämda
Vestgölhajarlen och vi göra oss en heder af att få sätta Sigvater
Skald främst bland alla lärda värmländingar. Sturlesson har betjent
sig af många hans versar, så att hela den lärda verlden är
honorn evig tack skyldig för många upplysningar i nordiska historien:
Atle den dolske (dåraktige) af Värmland har väl icke genom
någon besynnerlig hjeltedat eller qvickhet förtjent namn i vår
historia: dock har han det deri, att Ragvald Jarl betjente sig
vid ett tillfälle i Upsala af honom för att på ett slugt sätt
komma Skötkonung till eftertanke. Atle drog en gång med
skidor och båge på jagt i de stora Värmlands skogar, som den
tiden funnos. Han fick sin släde så fullastad, att han ej
behöfde söka mera djur och skinn; men på hemvägen fick han
se en ekorre, den han icke trodde sig behöfva lemna qvar i
skogen. Han sprang vidt och bredt efter honom öfver alla
marker; men antingen han fick honom eller icke, så var hela
det andra lasset borta och han sökte det fåfängt. Framdeles
förbehåller jag mig att få med stillatigande gå förbi Atle Dolskes
likar bland mina märkliga män; sådana som traktat cfter
runstycket, men förlorat dalern; ty då torde boken bli för tjock.
Den rike Saxes son, hos hvilken Sigvater Skald blef väl
emottagen och undfägnad, var utan tvifvel af Saxo Fleitas
afkomma och bodde på Saxholm, som låg i Sigvaters väg. Här
bevisar han ingenting mer, än att i detta tidehvarf äfven fans
1) På vägen östan för Eydaskog
Hade jag mist min gård,
När som jag måste äska herberge
Utaf en hedning.
Förr än jag fann
Then rike Saxes son. (Heims kr. pars I p. 510.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
