Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet efter Digerdöden - II. Om folkets tillstånd och landets beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 PÅFVISKA TIDEHVARFVET
hemman tillbaks under kronan, men derom fins numer ej den
ringaste underrättelse.
En del af dessa adliga slägter säges härstamma från Norge,
hvilket merendels lär komma deraf, att de kunnat räkna sina
anor från den tid Värmland blef med Solöar förenadt, och deras
förfäder förmodligen haft gods i Norge, fast de i sjelfva verket
voro rena svenska, härstammande från Olof Trätäljas män, och
således antingen genom arfsrätt eller giften trott sig
berättigade att intaga sin forna fosterbygd.
Dessa slägter voro isynnerhet följande, dem vi vidare få
framdeles anmärka i de härader, der de bott eller haft gods:
Bagge, Hjärne, Sparre,
Bese, Kaja, Sture,
Bratt, Kart, Stuth,
Busch, Läme, Svan,
Drake, Lange, Tott,
Fluga, gamla Puke-slägten, Vinge,
Fredhaborg, Rahm, Örn !.
Hake, Rennare,
Hatt, Soop,
Rörelsen var nu af föga betydelse. Folket lefde mestadels
inom sig sjelfva och födde sig så godt de kunde af sin
jordtorfva. Dock kunna vi af ett k. Gustafs bref till fogden i
Värmland, Olof Stake, 1558 sluta, att de äfven haft någon handel
med utländingar, förmodligen de norska, och sålt dem smör och
spanmål ”), så att åkerbruket gifvit dem icke allenast tillräckligt
spanmål och boskapsskötseln likaså andra pundvaror, utan ock
1. Af dessa gingo mig veterligt följande slägter ut redan i detta tidehvarf
åtminstone inom Värmland: Bese, Busch, Drake, Fluga, Fredhaborg, Läme,
Puke, Rennare, Tott, Orn. De öfriga finna vi igen längre fram, der de öka
sig med flera nya.
?) Vid första påseende skulle man tycka underligt, att Värmland i vär
tid, ehuru mångfaldigt mer uppodladt än fordom, behöfver årligen köpa spanmål
äfven i bättre sädesår, då det förr i verlden kunnat sälja till främmande. Men
den undran förfaller, då man besinnar, att folkhopen i än högre grad torde
vara ökad; bergslagen och bruken borttaga många tusen menniskor från
åkerbruket, hvilket likafullt måste föda dem; städer och land äro uppfylda med
många orkeslösa brödätare, dem man åtminstone så får kalla i anseende till
jordens skötsel; och härtill bidrog icke minst att hos våra förfäder voro de 2
sedermera gångbara sädespester: öl och bränvin, det ena rart och det andra
okändt. Men mera om denna sak längre fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
