Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - III. Om folkets tillstånd och lefnadssätt samt landets beskaffenhet m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL NÄRVARANDE TID. 385
och fram till Bergslagen att hemta tackjern till bruken. Vid
den förra händelsen kan man med hästen om dagen tjena från
6 till 10 dal. k:mt; men de andra få eftersom herrar patroner
eller bruksinspectorer i anledning af behof och väglag utsätta !).
Denna födkrok nyttja bönderna, allt efter som de lyda
under bruken eller bo bruken nära. Gränsbönderna hafva vid
starkaste jernkörslorna om vintern gerna annat att syssla med
sina hästar, dock vänja de sig väl efterhand, såsom deras
kamrater gjort förut.
Utom jernforor finnas hufvudsakligen inga andra i
Värmland, då man undantager marknadsgods och något mera, som
Ölmehäringarne köra från Christinehamn och Alsters sockenbönder
från Carlstad till Filipstad och Bergslagen.
Många som ega insigt i den saken tilltro sig finna fel vid
allmogens körslor om sommaren, att de bruka kärror ?), då
ganska få hafva så starka hästar”), att de kunna draga öfver
torna. Med stångjernsforor från Gravendalsverken hafva ock fryksdalingarne
god förtjenst; men Lungsunds torpare taga merendels detta jern hos faktoren
i Filipstad och föra det på vågen i Christinehamn.
1) Vid 1731 års riksdag gjorde Fryksdals härad underdånig ansökan om:
påökning för stångjernsforor och andra körslor i och utom bergslagen äfvensom
för sina salukol; men som sådant kom an på beting och öfverenskommelse
emellan patroner, bergsmän och bönder efter tidsomständigheter, så skulle
förblifva som hittills (K. M. resol. för Fryksd. härad d. 6 Dec. 1733).
?) Värmlandskärrorna äro visst vackra, så att, om en bonde omkring
Alingsås eller Göteborg mötte en af vårå, skulle han knappt tro, att det vore
bondekipage; men deras ställning skall ändå göra lasset tungt, hvarför föreslåg
vagnar så gjorda, att lasset blefve lagat efter bredden nära fram åt hästen, så
att fram- och bakhjulen komma att stå närmare ihop än på vanliga vagnar.
Utom det att bonden då kunde lätt köra 4. 5 sk:pd och så vunne åtminstone
fraktlön för 2/> efter hästen i hvarje resa, hade han dock allud besparing på
ett drängdagsverke. Der bonden ej hade mer än en häst, kunde 2 lägga sig
ihop om en vagn. Vore ej vägen lång, kunde ock som på andra orter
brukas oxar.
3) Värmlands hästar hafva vidt och bredt varit berömda från äldre
tider; dock torde nu för tiden en god del af de bättre härstamma från Norge.
Orsaken kan vara den, att vid häradsrätterna alltifrån 1650 till 1690 talet blef
vid 40 marks vite allmogen förbjudet att hålla sto, efter hingstarne ej fingo
gå stilla, utan gjorde stor skada. ’Den tiden lär hafva varit ondt efter
vallackare). En del af bönderna isynnerhet i Fryksdalen och N. Ullerud samt
merendels öfver allt vid gränsen och i bergslagerna ega vackra och starka hästar;
men sädana kunna ock lättast skämmas, när någon med skjuts resande far fram
såsom Jehu, Nindzis son, for öfver landet. Ett allmänt fel har varit här i
landet med hiästbyte, helst på marknaderna, men ock ofta deremellan,
hvarigenom mången bonde gjort sig utfattig. Det torde väl leda sitt ursprung från
Norge, hvarest på somliga ställen varit vanligt att byta hästar på kyrkovallen,
medan presten stått på predikstolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
