Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - III. Om folkets tillstånd och lefnadssätt samt landets beskaffenhet m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416 LUTHERSKA TIDEHVARFVET
upptaget och med möda i sten och berg uppodlade åkrar,
ängar och vallar, som vi på sina ställen få framdeles särskildt
anföra.
Sedan riksregeringen 1634 gifvit Filipstadsboarne tillstånd
att skaffa sig bördsrätt och lösa de hyttor, der bergsmännen
ej arbetade, utan sålde skogen, är troligt, att en god del af
dessa egendomar per fas & nefas (= med rätt och orätt) kommo
1 ståndspersoners händer, så att, ehuru samma höga regering
den 21 Febr. 1640 stadgade, att i "skattehemman i Nora,
Linde och Värmlands bergslager skulle en i slägten lösa den
andra, på det att åbon måtte bli besutten och kronan få sin
rätt", nödgades likväl kon. Carl XI:s resp. förmyndare den 15
Nov. 1664!) förordna, det "inga stapelstadsborgare eller
bruksförvaltare skulle få under sina bruk uppköpa
bergsmanshemman, tägter och skogar, hvarigenom hyttorna ödelades, och
all fasta derå skulle vara ogill."
Detta har åtskilliga gånger blifvit stadfästadt”), men i kungl.
maj:ts bref till bergscolleyium 1723 skedde den inskränkning att
"om bergsman råkat i så stor skuld, att hemmanet ej svarade
deremot, skogen vore utbrukad och ingen inom ståndet ville
lösa, skulle det stå ståndsperson fritt; dock borde skogen, då
han blefve igenväxt, brukas till egen blåsning ?).
1) EK. M. resol. och förkl. öfver bergscoll. betänkanden och frågepuncter
den 13 Nov. 1664 8 8.
?) »Allt hvad ståndsperson köpt, sedan kungl. resol. 1664 utföll, gånge
till bergsmansståndet tillbaka» (bergscoll. resol. den 2 Febr. 1682).
>»Bergmästarne skola handhafva bergslagen vid 1764 års resol., och ingen häradshöfding
gifve fasta utan bergscollegii tillstånd till bruksförvaltare, adelsman, kronobetjent
eller borgare, utan, när bergsmans jord blir med skuld betungad, skall rätt
bördsman och näst honom bergsmännen i samma härad vara närmast den
gäldbundnas jord och skog att lösa» (resol. på allmogens besvär den 11 Nov.
1686). »Förlag må eljes utsökas bäst man gitter» (K. M. res. på några
bergscoll. puncter den 18 Maj 1689). Detta stadfästades i förlagsordningen den
18 Dec. 1695; Kungl. br. derom till landshöfd. den 14 Jan. 1696 samt
kungl. förkl. deröfver den 8 Jan. 1704. »Allmogen får igenlösa efter
mätismanna ordom de bergsmanshemman och skatterättigheter, som i mannaminne
äro råkade i främmande och ståndspersoners händer» (resol. på allm. besvär
1719 8 35; 1723. 8 80 samt 1766 3 52 m. m.).
3) Detta stadfästades i resol. på allm. besv. 1731 & 56 med det tillägg,
att »bergsman finge ej lösa efter mätismanna ordom utan på auktion efter värde,
som blir insättningssumman»; men kgl. förklaringen öfver 1748 års
förlagsordning & 10 af den 10 Dec. 1756 stadgade, att »om ingen bergsman ville
eller kunde bjuda hvarken skuld- eller insättningssumman, borde denna senare
minskas så mycket, att egendomen kunde blifva inom bergsmansständet, och
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
