Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vill man underrätta någon i närheten, att man träffat på en orm,
s& ropar man till honom att man fonnit en mask; ordet orm må icke
nämnas, ty i så fall försvinner den genast. Kallas den däremot mask,
inbillar den sig, att människan ej känner dess rätta art. Den ligger
därför stilla, medan man söker ett vapen att döda den med.
På några orter säger man vid åsynen af en orm: »Han är död,
han är död" och narrar därigenom ormen, som vill inbilla människan,
att han är död, att ligga stilla, tils man kan döda honom.
I Helsinge säger man, då man ser en orm: »jörd, håll fast
maskin, jörd håll fast maskin".
Slår man ihjäl en orm, får man sju synder förlåtna; andra säga
nio. Ormen tros dock aldrig riktigt dö, förrän solen gått ner.
När ormen dödas, bör hufvudet sönderkrossas, ty eljes kommer
ödlan (= »sisaliskon") och gör ormen åter lefvande. Slår man en orm
i tu, hopskarfvar hon delarne. På andra orter åter, säger man, att
„äitarslåarn" gör ormen denna väntjänst.
Om någon blir biten af en orm, bör han genast springa till
närmaste vatten. Hinner han till vatten före ormen, blir han frisk, men
ormen sväller upp och spricker.
Det är en allmän tro, att vissa utvalda kunna „läsa" emot
ormbett. Det är dock icke örden som värka, utan tron, och härtill fordras
en så stark tro, att inga sidotankar intränga i tvifvelsjukt sinne. Har
man en så stark tro, ja då kan man läsa bort det i blodet redan
in-mängda ormgiftet.
Om drakar och. skatter.
I närmaste sammanhang med ormarne skola vi upptaga de i
folktron förekommande drakarne, så mycket mera som de till sitt yttre
helt och hållet sägas likna stora ormar. Efter en del berättelser
liknar drakens hufvud ett stort hundhufvud med upprättstående öron.
Tvänne fiskare i Pärnå lågo engång på vätaskytte vid en djup
vik med höga stränder, hvilken vik genom ett smalt sund stod i
förening med öppna hafvet. Bäst de där lågo, sågo de huru en drake
kom simmande öfver från andra sidan rakt emot dem, så att vattnet
»forsade" kring dess sidor. Bägge afsköto sina skott på den utan all
värkan; men då satte den ene en silfverkula i bössan och då han nu
trykte af, stod en hög blodstråle upp ur vattnet. Odjuret »snodde sig“
några gånger, så sjönk det. Men då de efter några dagar gingo för
att bese stället, sågo de öfveralt i hela viken långs stränderna död
fisk, så „förgiftig" var draken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
