Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hämd och försoning.
uru mycken glädje och huru mycket elände hvälfva sig ej
bredvid hvarandra i en större stad! I veten det icke, I
som bon i stadens medelpunkt, der palatserna höja sig mot
skyn och der I speglen er i de kristallklara fönstren; der
sköna vagnar, dragna af ystra spann, korsa hvarandra och der det
sorlande folket för er endast utgör en tafla af rörelse och lif, utan att I
behöfven intränga i det inre af orsakerna till denna vexling af rikedom
och elände, af högljudd glädje och stum sorg, som för betraktaren ej
annat är än den nödvändiga blandningen af dagrar och skuggor, hvilka
göra taflan leende och behaglig.
Men om man går längre bort i staden, förminskas bullret småningom,
det blir tystare och ensligare, palatserna bytas i hus och husen
slutligen i kojor, som ställa sig allt mera glest, allt mera långt ifrån
hvarandra, det är liksom rikedomen älskade rikedomen, att det prunkande,
det stolta ville tränga sig tillsamman, då deremot det fattiga och usla
vore dömdt till isolering äfven sins emellan; derför stå kojorna så
långt skilda, der finnes intet band, som sluter familjerna till
hvarandra; de äro alla lika fattiga, lika hjelplösa och i samma mån också
egoistiska.
Man har tagit för regel, att rikedomen alstrar egoism, men man
har då ej sett fattigdomen på nära håll: den är egoismens stamhärd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
