Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Forntiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för Ynglingaätten låter han Odin, Njärd och Frö uppträda såsom
konungar och ättens stamfäder; det blef nämligen efbér
kristendomens införande en sed att framställa de hedniske gudarne såsom
menniskor, hvilka efter sin död fått gudomlig dyrkan. Den
egentliga Ynglingaätten börjar med Yngve, som gifvit slägten hennes
namn; han säges hafva förlagt konungasätet till (gamla) Upsala
och byggt det stora gudahuset derstädes. Slägtens olycksöden
börja med Vanlande och Visbur, hvilka genom trolöshet mot sina
gemåler draga förderf öfver sig sjelfve och förbannelse öfver hela
sin slägt. Domalde offras af sitt vredgade folk, och Agne
för-göres af sin egen gemål. Derpå rasa slägtmorden fruktansvärdt
inom Ynglingaätten: samkonungarne Alrek och Erik, Alf och
Yngve falla för hvarandras händer, och Ane den gande offrar nio
söner efter hvarandra för att sjelf få lefva. De följande
Ynglin-garne dogo alle en våldsam död, tills ändtligen Ingjald Illråde
svekfullt bragte om lifvet en stor del af sina fränder,
småkonun-garne i landet, hvarigenom han rågade måttet af brott inom den
skuldbelastade ätten och drog denna med sig i förderfvet.
Såväl Ynglinga- som Skjoldungasagan hafva genom senare
dikter och tillägg blifvit fortsatta. En hofskald hos norske
konungen Harald Hårfagre ville leda dennes ättartal upp till den
berömda Ynglingaätten och antog derför, att denna slägt fortplantats
genom en son af Ingjald, vid namn Olof Trätälja, som skulle hafva
flytt till Värmland, och hvars ättlingar sedan öfvergått till Norge.
Skjoldungasagan åter har fått en fortsättning och afslutning genom
sägnerna om Ivar Vidfamne, Harald Hildetand och Bråvalla slag.’
Den först nämnde göres af sagan till en ättling af
Skjoldunga-stammen; han besegrar Ingjald, eröfrar hans rike och herskar
öfver hela Norden. Ivar beskrifves såsom ond och svekfull och
liknar deri sin motståndare ingjald; deremot skildrar sagan hans
dotterson och efterträdare, Harald Hildetand, såsom mönstret för
en stor och ädel hjeltekonung; han är den siste af de egentlige
sagokonungarne, och Bråvalla slag, i hvilket han föll, utgör en
storartad afslutning af Nordens hjeltetid. Det beskrifves i ett
gammalt qväde såsom en jättekamp emellan Nordens stammar, som
Odin sjelf anstiftat och ledt, i hvilken gudarne deltagit samt en
mängd hjeltar från skilda tider och sagokretsar, deribland den
vidunderlige Starkad, som ock skall hafva diktat qvädet.
Segraren i detta slag, konung Sigurd Ring, är ej blott en sagokonung;
såväl om honom Som om hans son, Ragnar Lodbrok, finnas några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
