Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Forntiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart började de nordiska folken att i sin ordning hemsöka
det frankiska rikets kuster med mord och brand, då de s. k.
Nordmanna- eller Vikinga-tigen togo sin början. Vikingafärderna
hade dittills inskränkt sig inom Nordens egna haf och skär.
Men i tiden före 800 hade förändringar inträdt i Nordens inre
förhållanden, som gåfvo dessa färder en dittills okänd
utsträckning. I Sverige och i Danmark hade uppträdt mäktigare
konungaätter, hvilka kufvat småkonungarne, förenat allt flere landsdelar
och bildat större välden. Sådana voro Upsalakonungarne
i Sverige och Lejrekonungarne i Danmark, hvilka från början
åtnjutit större anseende såsom de förnämsta templens föreståndare.
I Sverige utgör sagan om Ingjald Illråde ett dunkelt minne af
småkonungarnes utrotande. Efter medlet af 800-talet inträffade
detsamma äfven i Norge. Desse mäktigare herskare drefvo
vikingarne bort från Nordens farvatten. Mången stolt och krigisk
höfding, mången frihetsälskande odalman ville ej underkasta sig
de nye herskarne; de samlade sig följen, utrustade vikingaflottor
och sökte sig nya bostäder på främmande kuster. Andra orsaker
till Nordmannatågen voro den nordiska äfventyrslusten samt
svårigheten för den växande befolkningen att uppehålla sig i Norden,
hvarest jordens brukning försummades och mest sköttes af trälar,
medan de friborne vinnläde sig om krigets idrott. Skaror af unge
stridslystne män drogo derför årligen ut i härnad under anförande
af jarlar, sjö- och vikingakonungar.
De trakter, som värst hemsöktes af Nordmännen *), voro
kusterna af Vesterhafvet eller nordvestra Tyskland, Frankrike och
England, och härfärderna till dessa nejder kallades Vesterviking. I
denna deltogo Danerne lifligast, ty de kommo genom sitt lands
belägenhet lättast i beröring med vestra Europa. Norges vikingar
vände sig längre åt nordvest, till Irland, Skotland och Island.
Svenskarna åter voro stängde från Vesterhafvet, deras
härfärder inskränkte sig derför hufvudsakligen till Östersjön och
dess kuster, eller hvad som kalkades Östervåg. Vid i fråga
varande tid innehades Östersjöns östra och nordliga kuster mest af
finska folkstammar. I norr kring bottniska viken bodde från
uråldriga tider Lappar och Kväner, och Östersjöländerna
innehades af Sumer 2), Tavaster, Kareler, Ester, Liver, Kurer, hvilka
tagit i besittning de efter dem benämnda trakter. Längre åt
*) Nordman var det gemensamma namnet på samtlige Nordens invånare.
2) Suomi är det finska namnet på Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
