Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Medeltiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju|a af Lindholms-fördraget taga Stockholm i besittning, hvarcfter
Vi-talianernes häijningar upphörde.
Det var naturligt, att de svåra lidanden, som under dessa år
tillfogades Norden af främlingarne, skulle ytterligare stämma
sinnena för en närmare förening emellan do nordiska rikena. Häraf
begagnade sig Margareta skickligt för sina planer, livilka gingo «t
på dels att för framtiden betrygga rikenas förening, dels att stärka
konungamakten på stormännens bekostnad. För detta ändamål
måste hon forst och främst grunda en ny, gemensam konungaätt
i Norden. Redan 1389 genomdref hon, att hennes
systerdotterson, den 7-årige llik <*/ Pommern, at det norska rådet
förklarades för Norges arfkonung; men först 1396 blef Erik vald och
hyllad till konung äfven i Sverige och Danmark. Hennes nästa
steg var att förena de tre rikenas, råd till gemensamma
rådplägningar och beslut: ett sådant unionsråd förekom på fredsmötet
1895, och derför kan man från den tiden räkna unionems tillvaro.
Annu återstod den unge konungens kröning, och för detta
ändamål sammankallade Margareta de tre rikenas stormän till ett möte
i Kalmar 1397. Här kröntes Erik till konung ej öfver hvart
rike för sig, utan öfver alla tre rikena på en gång, hvilket
gaf till känna, att de skulle utgöra ett verkligt politiskt helt. Och
för att betrygga sitt verk för framtiden, framlade Margareta för
herrame ett förslag till union sakt. Detta förslag innehöll, att
de tre rikena skulle evinnerligen vara förenade under samme
konung, alltid välja ny konung gemensamt och dertill utse en af den
aflidnes söner, i fall sådane funuos; i förhållande till främmande
makter »kulle de vara såsom ett rike, men för öfrigt hvarje land
styras efter sina egna lagar. Detta är hvad man brukar kalla
jjjy K alm ar-unionen (af d. 20 juli 1397). Nämnda förslag blef
dock ej annat än ett utkast, det erhöll aldrig laga kraft eller
giltighet och blef ej ena allmänt bekant förr än långt senare. Men
detta oaktadt tillämpade Margareta i sin styrelse samma
grundsatser, som deri funnos uttalade, och hon åsyftade dermed, att de
tre rikena och folken småningom skulle sammansmälta till ett
stort och mäktigt helt med kraft att värna sin frihet och att
betyda något i verlden.
Samtidigt härmed ville hon gifva konungamakten ökad styrka
att föra enhetsverket framåt« Kronans ärftlighet i Danmark och
Sverige lyckades hon väl ej att genomdrifva, men deremot
försvagade hon betydligt riksrådens myndighet och tillsatte ej vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
