Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aflägsna sig från protestantismen; han ville medla mellan de båda
motsatta troslärorna genom att återgå till den äldsta kristna
kyrkans ståndpunkt. I detta syftemål böljade han nu omskapa den
svenska kyrkan. Efter den gamle Laurentius’ Petri död utnämnde
han till ärkebiskop dennes måg och namne, en böjlig och
efter-gifven man, som han förmådde till stora afvikelser från
protestantismen. Sjelf lade Johan största vigten på de kyrkliga
ceremonierna och utarbetade derför med tillhjelp af sin sekreterare,
Petras Fechten, ven liturgi (gudstjenstsordning), som återinförde
flera katolska kyrkobruk och en del af den latinska messan. Denna
jgyy liturgi, kallad röda boken, påtrugades ständerna vid en riksdag i
Stockholm 1577. Redan förut hade Johan emottagit flere
först uckne Jesuiter och gjort en af dem, Norrmannen Laurentius,
kallad Kloster-Lasse, till lärare vid en skola i Stockholm. Nu
ankom äfven en påflig legat, jesuiten Possevino, och inför honom
förklarade Johan sig vilja öfvergå till katolska läran, i
förhoppning att påfven skulle godkänna vissa af honom gjorda
förmedlingsförslag. Men då påfven ej gjorde honom till viljes häruti,
svalnade hastigt hans katolska nit; Jesuiterne gjorde sig hatade
och måste lemna landet, och efter drottning Katarinas död öfvergaf
Johan helt och hållet katolicismen. Deremot höll han så mycket
envisare fast vid sin liturgi och förfor med mycken stränghet mot
de prester, som gjorde motstånd: han utfor häftigt emot dem,
kallande dem »olärde stympare, åsnehufvuden och satanister», samt
afsatte och förföljde dem.
De af konungen förföljde presterne togo sin tillflykt till hertig
Karl, som var en ifrig protestant och vägrade att införa
liturgien i sitt hertigdöme. Det fanns äfven andra tvistepunkter
emellan bröderne, i det Johan sökte inskränka den hertigliga makten.
På konungens sida stod hela den mäktiga högadeln, med hvilken
Johan ännu närmare förband sig genom att ingå nytt äktenskap
med den unga fröken GuniUa Bjelke. De förnämste bland adeln
på den tiden voro den lärde och statskloke Erik Sparre, den sluge
Hogenskild Bjelke, dennes broder Ture, Gustaf och Sten Banér,
bröderne Stenbock, den råe men kraftfulle Klas Fleming m. fl.
Desse herrar ådrogo sig redan nu hertigens vrede och misstroende
genom att understödja konungen emot honom. För att undvika
Öppen brytning nödgades Karl slutligen gifva efter i de flesta
punkter, dock ej i religionsfrågan. En förlikning slöts emellan
bröderne på riksdagen i Vadstena (1587).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
