Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
togs af riksmarsken Klas Fleming, hvilken slog Ryssarne och
trängde djupt in i fiendens land.
Johan blef under sin sista regeringstid allt dystrare och
ret-ligare till lynnet. Allt gick honom emot: han insåg, att liturgien
skulle falla med hans död, att Polens krona blott skulle bringa
olycka öfver hans son, och att han låtit högadeln växa sig öfver
hufvudet. Detta medvetande fyllde hans själ med bitterhet. Hertig
Karl var den ende, som hade makt öfver konungen, men äfven
honom började han misstänka, sedan hertigen efter sin första
gemåls död ingått nytt äktenskap. Ar 1592 insjuknade Johan i sin ^
helsot och dog på hösten s. å., sedan han återgifvit de fångne
rådsherrarne friheten. Han efterlemnade tre barn: af sitt förra
äktenskap Sigismund och Anna, af det senare Johan, hertig af
Östergötland.
Sigismund.
1592—1599.
Upsala möte. Sigismandg första bes&k.
Den liturgiska striden var ingalunda en olycka för svenska kyrkan
och folket. Reformationen hade i Sverige mindre framgått ur folkets
behof af något bättre, än ur ett kungligt maktbud och de yttre
förhållandenas tvång. Hon rönte derför länge motstånd hos den stora
massan af folket, och af de högre klasserna var hon mer omfattad med
förståndet, än med hjertat och öfvertygelsen. När derför pröfningens
tid kom, afföllo de fleste; både adel och presterskap böjde sig fegt för
den kungliga viljan. Men det fanns äfven de, som hade mod att kämpa
och lida för sin tro; genom deras föredöme och genom den allmänna
oron i landet väcktes folket ur sin andliga dvala och började
genomträngas af en lefvande tro på reformationens sanningar.
Vid konung Johans död kände svenska folket, att det stodi
vid en afgörande vändpunkt. Man förutsåg nämligen, att Sigis-3
mund, som var en ifrig katolik och förföljt protestanterne i Polen,
skulle uppbjuda alla sina krafter för att nedslå kätteriet äfven i
Sverige. Det gällde således att antingen med kraft värna sin
andliga frihet eller att med ens kastas tillbaka i det påfviska
mörkret. Men lyckligtvis var Sveriges folk i denna sak enigt och
hade i spetsen för sig en man med okuflig vilja, stark tro och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
