Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1634. Nu blefvo ärkehertig Ferdinand och Gallas
öfverbefäl-hafvare för de kejserlige, hviika derpå förenade sig med de
bayerska trupperna och inryckte i Schwaben. Här fördes befälet af
hertig Bernhard och Gnstaf Horn, men desse herrar voro oense;
de måste dock nu förena sig, for att rädda staden Nördiingen,
som belägrades af fienden. Horn ville invänta förstärkning, men
hertig Bernhard yrkade på anfall och blef genom sin oförsigtighet
orsaken till det fullkomliga nederlag, som nu följde. Hertigen
flydde med qvarlefvorna af hären, och Horn tillfångatogs. I detta
olyckliga slag deltog intet enda svenskt regemente.
Genom segern vid Nördlingen blefvo de kejserlige herrar i
sydvestra Tyskland, och det heilbronnska förbundet upplöstes
inom kort. Kurfursten af Saehsen, som länge sökt en anledning
att skilja sig från det svenska förbundet, slöt 1635 med kejsaren
enskild fred i Prag, till hvilken de protestantiska ständerna
i Tyskland med vissa undantag inbödos att ansluta sig; ville
Svenskarne ej foga sig häri, skulle de fbrdrifvas ur riket. De
flesta tyska ständer skyndade att försona sig med kejsaren, och
endast landtgrefven af Hessen-Kassel förblef Sverige trogen. Nu
fann Richelieu det nödigt att taga en verksammare del i kriget,
på det kejsaren ej måtte få alldeles öfverhand. Frankrike lät
sina härar besätta Elsass, och hertig Bernhard med sina trupper
ställde sig under dess beskydd. Afven Oxenstjerna nödgades vända
sig till Richelieu och gjorde ett personligt besök i Frankrike. När
han återkom till Tyskland, egde Sverige blott en krigshär qvar
på tysk botten; denna stod under Johan Banérs befäl i traikten
af Magdeburg och hotades af en öfverlägsen sachsisk styrka.,
h.vilken snart öfvergick till öppna fiendtligheter.
Hvad som ytterligare försvårade Sveriges belägenhet, var
förhållandet till Polen. Det 6-åriga stilleståndet gick till ända, och
den krigiske konung Vlactislav i Polen hotade med krig. Genom
Frankrikes bemedling tillvägabragtes dock i Stuhmsdorf ett nytt .
fördrag med Polen, hvarigenom Sverige afstod sina
besitt-ningar i Preussen, emot det att stilleståndet förlängdes på 26 år,
1635. Denna afträdelse, som skedde mot kansierens råd,
beröf-vade Sverige de rika preussiska tullinkomsterna; dertill kom, att
landet var utblottadt, och att det tyska kriget derefter skulle
erfordra större kostnader än förut. Ropet på fred höjdes derför
allt kraftigare inom landet, och kansleren erböd sig att sluta fred
i Tyskland på de billigaste viikor. Men det sändebud, som kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
