Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lagfarne män varit sysselsatte sedan 40 år tillbaka. Karl XI
tillsatte en ny lagkommission ander Erik Lindskölds ledning, och
denna utarbetade flere balkar i den nya lag, som tillämnades. En
mängd förordningar af alla slag utfärdades, krigsartiklar,
instruktioner, ordningsstadgar m. m.
Ett vigtigt föremål för Karl XI:s omsorger var
försvenskningen af de forna dansk-norska landskapen, hvilka från
denna tid började uppriktigt sluta sig till Sverige och införlifvas
med detta till språk, rätt och sed. Svenskan blef snart
kyrko-och skolspråket i Lunds stift, det genom kriget upplösta
universitetet i Lund återupprättades, och på invånarnes egen begäran
infördes svensk lag och rätt i de nya provinserna. På detta sätt
hafva Sveriges yngre landsdelar genom sin egen medverkan, utan
våldsamma åtgärder, sammansmält med de äldre till en stat och
ett folk. Redan efter en mansålder var försvenskningen fulländad.
— Afven provinserna på andra sidan Östersjön sökte
Karl XI att införlifva med Sverige. Han mildrade de lifegne
böndernes hårda lott, men retade emot sig ridderskapet genom
våldsamma ingrepp i deras fri- och rättigheter, först och främst
genom reduktionen. Den livländska adeln klagade förgäfves
sin nöd hos konungen; slutligen då klagomålen öfvergingo till
hotelser, blefvo adelns förmän dömde till döden och fängslade. Sjelfve
hufvudledaren af motståndet, Patkull, undkom; han blef derefter
en afsvuren fiende till Sverige och ett af de förnämsta verktygen
till dess följande ofärd. Flera hundra adelsfamiljer utvandrade
till Polen och Ryssland; de som qvarstannade voro missnöjde och
afvogt sinnade. Det svenska väldet i Livland var undergräfdt.
Den allmänna välmågan och näringslifvet kunde ej
annat än främjas genom den stränga ordningen i landet och
genom ett stadgadt myntväsen. Bergsbruken och manufakturerna
uppmuntrades på allt sätt, sam färdsmedlen förbättrades, sjöfarten
utvidgades till de mest aflägsna trakter. Deremot ledo näringarna
genom statens stränga förmynderskap och tvångsåtgärder, hvartill
i slutet af Karl XI:s regering kommo svåra kaperier till sjös samt
den förfarliga missväxt, som hemsökte landet. Denna missväxt
var den långvarigaste och svåraste, som omtalas i vår historia;
hungersnöden fortgick under de sista åren af Karl Xl:s regering
och nådde sin höjd 1696—97, under hvilket år öfver 100,000
menniskor sägas hafva svultit ihjäl inom riket, förnämligast i
nordliga Sverige, Finland och Östersjöprovinserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
