Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
John. Döm aldrig efter utseendet, nådig fru; ty
vet, jag är son till en stor prins af Arkadien, och jag
har inte alltid varit så röd som nu!
Eurydice (pathetiskt). Prins af Arkadien, det
sköna Arkadien!
John. Ja, då egde jag allas hjertan ... damernas
åtminstone!... Ack, när jag var prins af Arkadien!
Kupletter:
När jag var Prins utaf Arkadien,
Jag lefde jemt i prakt och glans,
Men se’n jag blef en ibland Plutos män,
Tog mina björnar allt hvad som fanns.
Att ingenting jag nu har qvar igen,
Kan dock ej stort bedröfva mig,
Men aldrig, aldrig blir jag glad igen,
För det jag ej fick skåda dig,
När jag var Prins utaf Arkadien!
När jag var Prins utaf Arkadien,
Jag hos de sköna hade tur,
Men också den har gått för hin alltse’n
Jag blef i Orkus en dimfigur,
Dock skulle allt ännu bli bra igen,
Om blott du kunde älska mig;
Du centrum är och jag är radien,
Som ständigt vrider sig kring dig,
Jag stackars Prins utaf Arkadien!
Eurydice (liksom besvärades hon af vinångorna).
Hu, gå er väg! Ni har inte mera något Arkadien!
John. Men jag har rättighet till titeln, och den
skulle ni dela med mig... Ni är kanske ledsen for
det jag tutar litet; men det är bara vatten, bara klara
vattnet...
Eurydice. Jo, det skall man tro!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
