Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nast detta fartyg, som förde ovanligt mycket folk
och många kanoner, och sökte derföre att und-
komma det, men det seglade bättre än hans, och
snart gaf ett kanonskott honom signal att fälla
sina segel och invänta den främmande seglaren,
som i detsamma hissade en svart flagga.
Blek, som ett lik, störtade Helena för sin
fars fötter och ropade att en sjöröfvare vore öf-
ver dem. Den gamle höll på att svimma af för-
skräckelse, men snart bemannade han sig, om-
famnade sin dotter och öfverlemnade sig i Guds
beskydd.
Kapten Elfman hade emellertid talat med si-
na sjömän, och då de alla lofvade att så dyrt,
som möjligt, sälja sina lif, hissades den Svenska
flaggan på briggen och sjömännerna laddade de
fyra kanonerna, de enda som funnos om bord,
under det fartyget fortsatte sin kosa. Sjöröfva-
ren gaf signal med ännu ett skott, men då han
ändå icke blef lydd, började han att skjuta skarpt.
Svenskarna besvarade hans skott med sina kano-
ner och hade den lyckan att skjuta åtskilliga röf-
vare, som skockat sig på däcket. Men de öfrige
blefvo desto mer förbittrade, och striden begynte
med fullt allvar.
Helena satt emellertid vid sin fars fötter och
tvingade sig att tala med honom, ehuru hennes
hjerta slog våldsamt af fruktan. ”Om en fiendtlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
