Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 38 )
inåt landet. Vi vilje icke längre dröja här vid ku-
sten.”
Helena lofvade med glädje att öfvergifva det,
allt sedan denna olycksnatt, för henne så bedröf-
liga stället.
”Vi skola kanhända finna en koja med men-
niskor, som emottaga oss och förbarma sig öfver
oss. H ar du icke sett något tecken till, att lan-
det kan vara bebodt? H ar du icke märkt något
på Texter eller trän, som kan vittna om menni-
skohand?” frågade den gamle.
En rysning genomfor Helena. ”F ruktar ni
då icke för vildarna, min far?” frågade hon: ”sko-
la de icke mörda oss? De äro menniskoätare?”
”Frukta icke, mitt barn!” svarade fadren:
”de äro i allmänhet endast blodtörstiga, då de
förolämpas eller retas, eller ock om de befinna
sig i allt för stor nöd. Då kan det väl hända,
att de i sin okunnighet mörda och plundra främ-
lingar, samt till och med bereda sig måltider af
deras kött. Men har du intet tecken sett efter
menniskor?”
Jag har väl sett några huggningar och rist-
ningai i ett och annat träd ,” sade hon efter nå-
gon stunds öfverläggning med en skygg blick om-
kring sig; ”men det faller mig in, som det kan-
ske kunnat vara åskan, som ristat i barken der
boita på det ofantliga trädet, som står med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
