Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tande varelser lefva och röra sig. Det tycktes
som alla väsen, som funnos i denna trakt, äfven
kände sig lyckliga och glada i dess paradisiskt skö-
na natur. Äfven Helena kände sitt hjerta lätta-
re, då hon öfverallt såg de skönaste frukter skim-
ra i träden, eller kände dem dofta från marken.
Tanken på brist och behof försvann, och med en
slags stilla glädje framställde sig bilden af ett lugnt
och obemärkt lif i en älskad faders sällskap, för
hennes inbillning.
Hon följde, sedan hon nedstigit till bottnen
af dalen, sjelfva bergsfoten, hvilken på ett ställe
reste sig alldeles brant, och såg med förundran en
herrlig, af naturen sjelf sammanflätad m atta af
vinrankor, betäcka klippväggen med sina mörka,
utskurna löf, under hvilkas skygd de klaraste druf
klasar, än purpurröda, än hvita, framglänste. Hon
stannade och betraktade denna praktfulla bergsta-
pet med glädje, men hastigt blef hon bestört vid
en oväntad syn. Hon märkte att ett par af ran-
korna voro sammanknutna med ett snöre af sam-
manvridna vexter. Det kunde knappast vara an-
nat än af menniskohand ditsatt, tyckte hon. Men
det måste varit mycket gammalt, ty då hon slut-
ligen tog mod till sig, och vidrörde det, föllo de
multnade örtstjelkarne sönder till stoft. Hon såg
sig nu omkring med förökad uppmärksamhet, men
då hon föröfrigt icke kunde upptäcka något, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
