Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville just berätta för pappa, att jag trodde mig
se ett segel ute på hafvet.”
”Ett segel!” suckade den gamle och reste sig
häftigt till hälften, men nedsjönk åter matt på sitt
läger. ”Har du sett rätt?”
”Jag är icke fullkomligt säker,” svarade hon,
”men man tror så gerna det man hoppas.”
”Helena,” sade den gamle, ”hölj öfver mitt
hufvud, och återvänd du, för att se efter den gla-
da synen på hafvet!”
”Men jag vågar icke lemna pappa nu, invän-
de hon: ”pappa är så matt.”
”Jag behöfver hvila,” sade han; ”gå, mitt
barn.”
Helena bredde en halsduk öfver hans ansigte,
och sprang, så fort hon förmådde, ater till ut-
sigten vid vattenfallet.
Hennes blickar llögo med ångestfull uppmärk-
samhet och längtansfull ifver, öfver den omätliga
hafsrymden. Endast vågornas enformiga rörelse
fortgick till det oändliga fjerran, och ett uttryck
af gränslös tomhet hvilade öfver utsigten, i hvil-
ken ögat, liksom svindlande, förlorade sig.
Betagen af djup smärta öfversåg Helena fle-
re gånger hafsytan, och torkade noga för hvarje
gång bort de tårar, som framträdde i hennes ögon;
men det var förgäfves hennes spanande blickar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
