Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela dagen förflöt hastigt under samtal, som
fö r båda utgjorde den innerligaste glädje. N är
det blef afton, ville Helena i den ena grottan be-
reda en bädd åt sin broder. Men han blef helt
förundrad att höra, huru hon och hennes far kun-
nat tillbringa så lång tid, utan att någon olycka
händt dem, i dessa hålor, som bestodo af en gan-
ska skör och lätt nedrasande bergart. ”Du borde
hafva insett det, syster!” sade han, ”då du såg de
igenrasade grottorna. Säkert ligger också i en af
dem den unga Fransmannen, som du om talat,
förkrossad och begrafven!”
Helena ryste. Hon fäste en skrämd blick på
de med slingvexter betäckta ruinerna vid bergväg-
gen, men upplyfte derefter en annan, tacksamt
rörd, emot himlen.
”Följ mig till mitt tält!” sade Johan: ”Jag
skall der uppslå ett åt dig också. Jag har der
allt hvad som behöfs dertill.”
N är de skulle g å, önskade Johan att få se
Fransmannens skrifter, och då Helena förde ho-
nom till grottan, der de förvarades, sade han, att,
då han förut ensam var derinne, hade han icke
velat läsa något, innan han öfvertygat sig, om
ägaren till bladen ännu lefde och tillät det. N u,
då Helena ville lägga undan sina egna blad, blef
han uppmärksam på dem , och hon måste rodnan-
de erkänna, att de voro hennes arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
