Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E fter måltiden följde han hennetill den nya
boningen, der han funnit sitt nöje uti att omgifva
henne med allt, som han trodde skulle fägna
och glädja henne. Han ditflyttade bordet, skrif-
donen och ett par ljus.
”Skrif nu något en stund, om du icke är allt-
för trött, Helena!” sade han: ”Du kan fortsätta
dina anteckningar, som jag just är nyfiken att lä-
ra känna. Sedan får du sluta dem på hafvet, el-
ler hemma.”
Helena rodnade och kastade en blick på de
fullskrifna palmbladen, som lågo i en liten bundt.
D erefter kysste Johan sin syster, tog hennes
anteckningar med sig och tillslöt tältet om henne.
D å Helena såg sig ensam i det lilla rummet,
hvars tunna väggar stundom sakta rördes af en
vindflägt från hafvet, satte hon sig ned vid bor-
det. Det klara ljusskenet föll så lockande på de
rena pappersbladen. H on fattade pennan och skref:
”Heliga afton! Du spänner ditt mörkblå,
stjernbeströdda hvalf öfver hafvet och öfver min
faders ö. Men jag vet ett tält, der stjernor glim-
m a, som äro än kärare för mitt hjerta; det är den
lätta boning, der du hvilar, o min faders son,
och dina ögons strålar följa de barnsliga ord, som
mitt hjerta har talat, och som nu bedömmas af
dig. Ack! fyller en tår ditt öga, då du läser hvad
jag kände, hvad jag led? D u, som föddes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
