Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betade der nästan hela dagen, under hvilken tid
Helena var sysselsatt med sina bestyr.
Hå han om aftonen återkom, sade han: ”i
morgon skola vi tillsammans göra en vandring dit
upp. Nu kan du se vår färs graf utan fruktan
och fasa.”
Helena bäfvade, och sade att hon fruktade
för att bryta emot sin fars sista vilja.
”’Valan,” sade brödren, ”fläta mig då en
krans, så vill jag lägga den på grafven, och du
kan se den på afstånd, från närmaste klippa.”
Följande morgon hade Helena redan tidigt
kransen färdig och följde sin bror uppför bergs-
stigen, hvilken hon sist beträdde med den bittra-
ste smärta, i den djupaste sorg. Nu hade hen-
nes utsigter och förhoppningar blifvit förändrade.
Vid en älskad broders hand gick hon att se den
lilla fredliga, blomsterplanterade grafhög, hvilken
höljde det vördade stoft, som hon förut med fasa
öfverlemnat åt hvilan under den lätta mossan,
Helena satt länge och sag pa det heliga rummet.
23.
D et var en skön morgon, så frisk och klar,
som den ofta uppgår öfver den tropiska verlden,
Helena hade gått upp till pagodträdet på bergs-
spetsen, för att plocka några citroner, som vexte
der bredvid. H astigt nåddes hennes öra af en
knall, lik en aflägsen åska. Häpen att höraden,
då himlen var så klar, kastade hon sina blickar
utåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
