Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. BEVAKNINGSLINJER. En rundvandring genom det centrala Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För övrigt torde odlingen från den äldre medeltiden i detta härad ha
varit ganska ringa, och såsom vi skola se vid behandlingen av Småland,
synes både här och längre ned vid Nissa-stigen behövliga befästningar
endast ha utgjorts av trävärn.
I Mo härads Smålandsdel och söder därom i Vestbo, där Nissan drager
fram, synas inga murade borgar blivit anlagda, men väl har man
kunnat hava bålverk av timmer jämte bråten och annat stockvärn.
Västgötaintresset har icke sträckt sig långt in i Småland, om än Mo
härad räknats till Skara stift. Västgötalagmannen mötte visserligen
konungen under dennes Eriksgata vid Junabäck i äldre tider, senare (från
1300-talet) uppträdde Tiohäraders lagman såsom representant för »virdar
och alla smålänningar». Linköpings stift sträckte sig ut över dessa
trakter och vida längre. Om Växjöstiftet, såsom jag förmodar, en gång varit
större än Värend, som det (enligt de historiska källorna) under
medeltiden blott omfattade, så har Linköpingsbiskopen, sannolikt tidigt under
1100-talet, slagit under sig Småland västerut, så att stiftet där gränsade
till Lunds stift och Danmark, liksom det österut över Kalmar fogati nådde
gränsen till Blekinge. Öland hörde också till Linköpings stift, liksom
även Gotland. Man vet från 1100-talets slut att det var stridigheter
mellan biskoparna av Linköping och Växjö — de hade nog pågått länge —
och försvarsanordningarna i det inre av Småland kunna därav ha varit
influerade.
Norra delen av Småland behärskades under den äldre medeltiden av
kungaborgen på Visingsös södra udde, Näs. Vad som av borgen räddats
— till stor del genom Algot Fribergs försorg — från Vätterns uppslukande
vågor visar en vackert murad anläggning med rundtorn i väster (kanske
det äldsta vakttornet) och ett fyrkantigt torn i öster, i det inre runt och
täckt med ett egendomligt kupolvalv. Det var Sverkerättens borg, liksom
den kanske något äldre borgen vid Alvastra. Om, såsom man kan förmoda,
ett vakttorn har legat på klinten ovanför Grenna, där sedan Brahehus
uppfördes, har därmed den närmaste signalförbindelsen med fastlandet
kunnat upprätthållas. Visingsö har under den äldre medeltiden
dessutom fått två kyrktorn, vid Ströja och Kumlaby, och från det
sistnämnda har avståndet icke varit långt till östgötagränsen. Något längre
upp möter oss här det fasta kyrktornet i Ödeshög, strax söder om
Alvastra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
